I helgen var jag på Lillsveds folkhögskola med ett gäng unga roddare från hela Sverige. De var där för den sista delen ledarutbildningen “Unga Ledare” som pågått tre helger under hösten. Det var både roligt och inspirerande att vara med! Bland annat satt vi i smågrupper och diskuterade olika sätt man kan träna på och delade erfarenheter med varandra. Dessutom hann vi med ett gemensamt träningspass med hinderbana, volleyboll och badminton. Jag hade redan gjort mitt träningspass på morgonen, så jag fick alltså två pass den dagen. Jag har inte tränat två pass på en dag sedan SM, så det var lite ovant, men härligt! Det var även ovant att träna med boll, vilket iofs är lika bra det med tanke på min underutvecklade bollkänsla.

Petter och jag var även på Stockholms hundmässa – något jag drömt om i många år! Jag älskar hundar och har alltid drömt om en hund, men tyvärr funkar det inte med allt resande som elitidrott innebär. Drömmen får ligga vilande ett tag till, men titt som tätt kan det vara bra att få lite ögongodis.

Träningen går annars fortsatt bra. Jag är just nu inne i en period där jag tränar många långa medelintensiva träningspass, vilket är min favorit. Det blir en hel del långintervaller (10 till 60 minuter per intervall med 1 till 2 minuters vila mellan varje) i takterna 22, 24 och 26. Det är intervaller som inte gör ont av mjölksyra, men som är utmattande på grund av att de pågår såpass länge. Jag älskar den typen av arbete och om jag fick önska skulle jag träna medelintensivt jämt!

Vi hörs!

Hej, hej!

De senaste veckorna har jag varit hemma mycket och mestadels tränat och pluggat. Jag läser en kurs på Uppsala universitet denna terminen (en fördjupningskurs för dietister och andra vårdrelaterade yrken). Sedan har jag även uppfyllt min dröm om att läsa ut boken Krause’s Food & the Nutrition Care Process. Den kallas även för dietistens bibel och med sina 1200 sidor kan jag säga att den känns som en bibel. Tidvis kände jag mig lite dum som tvingade mig igenom denna tuffa bok nu under min semester, samtidigt var den extremt givande och jag har både lärt mig och fått repetera massor! Dessutom har jag tränat vidare och det har gått jättebra – jag känner mig väldigt stark för tillfället.

I veckan kom denna fina påminnelse på posten! OS-deltagardiplom, OS-pin och medalj.

Redan efter OS hade Petter och jag beslutat oss för att låta viloperioden detta år vara längre än tidigare år. Den gångna vintern och våren var extremt tuff för oss båda och ända sedan maj har vi båda känt ett starkt behov av vila. Sedan september har jag tränat på med bara ett pass per dag och det har varit jätteskönt! Jag har haft tid att reflektera och framförallt plugga utan att känna stress inför att hinna träna dagens andra pass. Eftersom att jag bara tränat ett pass om dagen (ca 2 h per pass) har jag dessutom kommit utvilad till varje träningspass och därför kunnat trycka på riktigt bra. Det är en skillnad från de senaste 10 åren då jag ofta kommit både trött och sliten till dagens andra pass.

Eftersom att vintern kom tidigt i år har jag den senaste månaden fått hålla mig till roddmaskin, löpning, motionscykel och styrketräning. Jag längtar jättejättemycket efter att få ro på vattnet igen och hoppas därför inte på en vit jul, men jag är rädd att det inte blir någon rodd för mig förrän till våren.

Trots att känner att jag är i bra (om inte i mitt livs) form och känner mig motiverad att träna varje dag har jag de senaste månaderna inte känt någon längtan efter att tävla på större tävlingar. Av den anledningen har Petter och jag beslutat oss för att ta det lite lugnare den kommande säsongen 2016/2017. Vi kommer sikta in oss på att träna och tävla i vår roddförenings regi. Det blir en jättestor omställning att vara hemma mer det kommande året, både för oss och för de i vår närhet, men jag tror det blir underbart. Om jag skulle ångra mig får jag ställa upp i en landslagsuttagning och ge järnet eller ro i någon annan internationell regatta. Jag har ju tävlat varje sommar (och vinter – på roddmaskin) de senaste åren så jag vet ju faktiskt inte om jag klarar mig utan det.

Det är många i världseliten som tar viloår nu efter OS och därför känns det lite dumt att göra det. Konkurrensen på tävlingsbanorna kommer förmodligen att vara lägre nästa år och med det kommer det att vara enklare att ta en A-finalplats och kanske till och med medalj. Av den anledningen hade det varit intressant att tävla nästa år, men både Petter och jag behöver ta en paus från tävlingsbanorna. Istället ska jag (och förhoppningsvis även Petter) träna bra på hemmaplan med mellan 5 och 7 träningspass i veckan. Med tanke på min träningsbakgrund tror jag inte att jag kommer att tappa alltför mycket kapacitet och styrka. Med en halvering av träningsmängden kommer jag troligtvis komma laddad till varje pass och få ut mycket av varje träningstillfälle. Förhoppningsvis kan vi samla kraft för att komma tillbaka fulla av energi och vinnarlust nästa år!

Nu ska jag ut och träna! Ha det gott så hörs vi!

Leif Larsson ger mig värdefulla tips i november.

I mitt senaste inlägg skrev jag om hur säsongen 2016/2017 dragit igång, men det vore väl på sin plats att nämna hur jag upplevde säsongen 2015/2016?! För er som inte är roddare kan jag berätta att en säsong i rodd pågår från den första september till den sista augusti. Det är även i samband säsongsskiftet som Petter och jag utvärderar den gångna säsongen och sätter upp målsättningar för den kommande. Denna rutin började vi med i samband med att jag började ro år 2006 och då minns jag att mitt mål var att kunna ro mig trött i en båt. Förra året var huvudfokus att bli uttagen till den OS-plats som jag tagit till Sverige i singel. Därutöver har jag en massa andra mål som jag inte brukar prata om, men mina målsättningar fyller en hel A4-sida! Bland annat tar jag upp kroppsviktsmål, träningsmängdsmål, tekniska detaljer jag vill lära mig, antal kilometer jag vill ro under säsongen, hur jag vill sköta mitt jobb vid sidan av rodden, saker jag vill hinna med utanför rodden för att inte känna mig alltför bunden, vikter jag vill kunna ta i tyngdlyftningen, hur mycket tid jag vill komma upp i varje träningsintensitet med mera. Ibland sätter jag upp mål för olika tider jag vill klara på roddmaskin, men jag försöker undvika det och istället fokusera på att träna bra – då brukar tiderna på roddmaskin komma också.

Petter och jag hade vårt utvärderingsmöte för några veckor sedan och vi kunde dra slutsatsen att vi uppfyllt i stort sett varje mål! Det känns fantastiskt bra! Under vintern slog jag personligt rekord i några tyngdlyftningsövningar, bland annat i marklyft och liggande rodd. Vi genomförde de flesta träningsläger vi hade som målsättning att åka på. På roddmaskin 5000 m gick jag under den magiska gränsen på 18 minuter, vilket säkert var tack vare de tuffa intervaller som Britta och jag körde mot varandra på Bosön. Där tränade jag också på deras Biorower, ett suveränt komplement till roddmaskin under vintern och härligt då det påminner mycket om att ro på vatten. Säsongens största mål, att bli uttagna till OS, lyckades vi också med.

Nästkommande mål var att komma förberedda till OS och redo att prestera riktigt bra. Dessutom att vara närvarande i loppen och ge allt på alla plan. Målen om OS var inom parentes eftersom att det ju inte var säkert att vi skulle ta oss dit, men vi lyckades att uppfylla de målen också! Det var svårt att komma förberedda på grund av den korta tid vi fick att ladda om mellan uttagningarna och OS, men vi kom så förberedda vi kunde efter förutsättningarna.

Det där med att göra det som jag har sagt är väldigt viktigt för mig och det känns jättebra att vi uppfyllde nästan alla mål för säsongen. Priset vi fick betala var att vara konstant bortresta och trötta under flera månader. Dessutom levde vi under stor stress från VM i fjol fram tills att OS-beskedet kom i slutet av maj. Då gick vi minst sagt på ångorna och hade svårt att ladda om, men med Britta vid vår sida gjorde vi vårt allra bästa, hade ofta väldigt roligt och rodde OS-drömmen i hamn.

Tack till alla Er som stöttat mig den gånga säsongen. Jag kan inte med ord uttrycka den tacksamhet jag känner för Era varma och stöttande ord, e-mail, brev, meddelanden, kramar med mera som gett mig energi under säsongen. Ni är fantastiska!!! TACK!!!

Jag passar även på att tacka mina sponsorer som skänkt mig både tid och ekonomiskt stöd. Utan er hade jag inte kunna åka på de träningsläger jag har varit på och OS-drömmen hade med 100% säkerhet fortfarande en dröm. Tack Håkan, Lewéns, Arla, Norrtälje Kommun, Marinflytbryggan, Visit Roslagen, Concept2, Intersport & Roslagens Sparbank!

Under det senaste året har jag fått stöd av några nyckelpersoner som jag inte hade klarat det senaste året utan. Ni vet vilka ni är – TACK!!!

Britta och jag

Äntligen kan jag säga att säsongen är i gång på riktigt och att jag har kommit in bra i mina rutiner. På grund av den kyla och den vind vi har haft de senaste dagarna i Norrtälje har jag fått ro roddmaskin istället för att ro på vatten. Övergången från rodd till roddmaskin är varje år lika sorglig, även om den detta år känns ok med tanke på att jag rodde en del roddmaskin under min vecka i Alingsås.

Den största skillnaden denna höst till skillnad från de senaste fyra åren är jag att jag inte längre har Britta vid min sida. Britta gick med i vår träningsgrupp hösten 2012 och sedan dess har vi tillbringat tusentals timmar ihop. Jag vet inte om ni följer hennes blogg, men ni hittar Brittas senaste blogginlägg här. Där berättar hon att hon har beslutat sig för att runda av sina år som elitidrottare. Som ni säkert förstår känns detta väldigt tungt för mig, även om jag ett tag anat hennes planer.

Visserligen har jag avverkat hundratals timmars träning på egen hand de senaste åren, men oftast har jag tränat med Britta. Vi har tränat och tävlat ihop (och emot varandra) och varit på otaliga träningsläger de senaste åren. Dessutom har vi upplevt otroligt mycket tillsammans och har lärt känna varandra hur bra som helst. Det är något speciellt med att utöva elitidrott i ett team eftersom att man får uppleva varandra i riktigt tuffa situationer. Exempelvis vid långa hårda träningsläger där man är helt utmattad eller vid tävlingar där man ställs under hård press. Man upplever sidor av varandra som inte ens föräldrar känner till och kommer varandra extremt nära. Britta har funnits vid min sida i vått och torrt och med henne har jag utvecklats både som roddare och människa. Hon är fantastisk och jag är oändligt tacksam över att hon varit med mig de senaste fyra åren.

Även om vi inte kommer att ses dagligen känns det tryggt att veta att vi kommer att hålla kontakten hela livet. Vi har precis tillbringat två dygn tillsammans och jag bara önskade att tiden skulle stanna. Fortsättningsvis kommer vi att träna och tävla tillsammans, även om vi inte satsar ihop ser jag fram emot en ny vintersäsong ihop med henne.

Jag, Britta, Petter och Nik utanför båthuset!

Efter några veckors semester är jag nu tillbaka här på bloggen igen! Semestern har varit fantastisk och jag har umgåtts med familjen, rest lite och läst massor. Jag som trodde att jag skulle vara hypersocial med vänner när jag äntligen fick tid har istället haft behov av att bara vara själv. Jag har behövt smälta det gångna årets utmaningar med en lång och tuff uttagningsprocess samt med upplevelsen jag så länge drömt om – ett OS!

Efter att jag med nöd och näppe orkat ta mig igenom SM belönade jag mig själv med en godispåse och en kladdkaka. Sedan åkte Petter och jag för att hälsa på min tvillingbror i Schweiz. Jag tillbringade en vecka där och det var helt underbart att få vara nära Oscar – han är en otrolig människa och jag njöt över att få vara i hans närhet. Tillsammans besteg vi berg på nära 4000 meters höjd, vandrade bland vinodlingar, tittade på filmer och gick på spa. De dagar vi inte vandrade körde jag långa löppass för att underhålla fysiken. Det var en härlig semester och jag längtar tills nästas gång vi ses!

Dessutom har jag varit en vecka hos mina föräldrar i Alingsås. Utöver löpning körde jag dagligen ett roddmaskinspass hos dem och passade även på att göra mina livs bästa tider på roddmaskin – kanske var det effekten av höghöjdsträningen jag fick i Schweiz? Det var även där min grundträningsperiod inleddes med många långa intervaller strax under mjölksyratröskeln. Eftersom att jag inte hade någon båt med mig kändes det helt ok att ro roddmaskin. Det känns bra att jag nu har kört några pass på roddmaskin så att övergången från båt inte blir alltför abrupt när isen sedan lägger sig.

Ännu går det att ro på vatten och det är verkligen läckert att hösten börjat komma med alla härliga färger vi har på träden! Träningen går för övrigt jättebra och förutom att jag tränar många långintervaller har jag även börjat träna tung styrketräning. Det är Petters kompis Hans som har hjälpt oss med input till styrkeprogram och jag känner att vi är inne på ett jättebra spår. Tack så mycket Hans!

Vi hörs!

Här kommer ett blogginlägg efter en ganska lång bloggpaus. Vanligtvis brukar jag blogga var och varannan vecka, men den senaste månaden har jag varit helt sänkt och inte kommit mig för att skriva. Nu tänkte jag äntligen berätta lite om den senaste månaden samt den kommande veckan.

I helgen som kommer är det nämligen dags för SM i rodd. Jag tänkte ro singel och dubbel innan det är dags för en minst sagt efterlängtad viloperiod. Säsongen har varit lång och började redan i april med de långa svenska OS-uttagningarna. Just OS har varit mitt stora mål de senaste tre och ett halvt åren och framförallt det senaste året. Efter att det var avklarat har hela jag, både huvud och kropp, gått in i en slags dvala. Den mentala anspänningen det senaste året har varit mycket stor och efter OS verkar det som att kroppen och huvudet säger ifrån titt som tätt. Sedan vi kom hem från Rio har jag varit konstant trött och jag har mer eller mindre har tvingats in i en ofrivillig viloperiod. Petter blev ordentligt förkyld i slutet på OS och blev inte frisk förrän hela tre veckor senare. Sedan blev Britta däckad i en elak (kanske samma?) förkylning och därefter har en efter en i min nära omgivning drabbats. I vanligt ordning när Petter är sjuk brukar jag bli väldigt trött. Jag blir sällan sjuk, men ofta brukar jag bli trött när Petter är sjuk – som om att mitt immunförsvar jobbar “i det dolda”. Det är ganska intressant faktiskt eftersom man kan se detta så tydligt på min pulsklocka, min puls har varit var extremt låg under träningspassen. Dessutom har jag sovit klart mer än vanligt. Den senaste veckan har jag känt lite mer energi, men jag är fortfarande trött och känner mig ibland som en nybörjare på vattnet eftersom det fortfarande är svårt att få upp puls och fart.

Att tävla när man känner sig seg och trött är ganska tufft både fysiskt och mentalt. Samtidigt känner jag att det är viktigt att vara med på Sveriges största roddtävling för året och inte bara strunta det hela. Inte minst med tanke på alla människor som lägger ned så mycket tid och kraft för att arrangera tävlingen här på hemmaplan. All heder till ert fantastiska jobb!

Min målsättning för tävlingarna

På grund av mitt allmäntillstånd blir min målsättning med helgen att försöka göra så bra som jag kan utifrån de förutsättningar jag har. Jag kan nog inte förvänta mig så väldigt mycket fartmässigt, men det är i sig en utmaning att göra det så bra det bara går i alla fall. En stor glädje är det såklart att få tävla i dubbeln med Britta igen! Det har varit roligt att träna i dubbel och jag ser verkligen fram emot att ro med henne igen!

Norrtälje roddförening har även en junior med på SM i Linn Westerberg som ror singel. Det är jätteroligt att hon är med! Hon har en enorm träningsdisciplin och är en stor inspiration när det går lite tyngre på vattnet.

Min älskade båt Nella och jag 2008

I helgen går förresten en epok i graven när min älskade första båt Nella ska byta ägare. Hon ska framöver husera i Kälarne och ros av Simon! Jag är säker på att han kommer att ta väl hand om henne i framtiden. Jag har rott drygt 1500 mil i den båten och trodde aldrig att jag skulle kunna skiljas från henne. Men de senaste tre åren har hon bara samlat damm och det är inte rättvist mot henne – hon hör ju hemma ute på vattnet! Det känns därför verkligen jätteroligt att Simon kommer att ro vidare i denna underbara båt!

Ta hand om er!

Nu är Petter och jag hemma i Norrtälje igen efter dryga två veckor i Rio. Det jag mest kommer ihåg från vår vistelse är att dagarna var späckade med aktiviteter och att vi aldrig hade det tråkigt. Framförallt för att vi hela tiden fokuserade på att “lösa” kommande uppgifter.

Jag kan direkt säga att jag inte på något sätt är nöjd eller glad över min 15e placering på OS, men jag är väldigt nöjd med hur hårt och målmedvetet vi arbetade för att göra tävlingarna så bra som möjligt. Innan ni läser vidare vill jag bara vara nämna att jag är helt med på att det är jag som äger min prestation och jag lägger inte något ansvar för eventuella tillkortakommanden på någon eller något annat. Dessutom vet jag att jag rodde så bra jag kunde under varje lopp!

Banan, boende och buss

Vi anlände till Rio sex dagar före loppen så vi hann komma in i Brasiliens tid (de ligger 5 timmar efter Sverige) och dessutom prova båten och träna (de tillfällen banan inte var avstängd på grund av blåst). De rapporter om banan vi hade fått innan om att den var utsatt och dessutom känslig för mycket vind visade sig att stämma riktigt bra. Banan i sig var väldigt fin i infrastrukturen och var vacker belägen mitt inne i Rio. Kruxet var att de höga bergen runtomkring skapade kraftiga kastvindar och gjorde vädret  oberäkneligt, vilket kom att bli en stor utmaning under hela vistelsen. Det skapade också mycket problem i anslutning till träningstiderna eftersom arrangörerna ofta stängde av banan då de inte kunde garantera säkerheten för de aktiva ute på vattnet. Blåsten var för oss ingen överraskning men att sjön påverkades såpass mycket även av svaga vindar hade vi inte förstått på förhand. Ingen bana är helt perfekt (förutom Lommaren då ;)) och inte jag heller – jag arbetar både som roddare och människa dagligen för att bli bättre på många plan. Min kära båt däremot har egentligen bara en svaghet och det är högre vågor, något hon inte har möjlighet att göra så mycket åt. Redan under första träningspasset i Rio märkte vi att det snabbt blåste upp till tuff sjö, även om det inte blåste nämnvärt, vilket resulterade i vatten i båten. Det var passande att Petters och jag före avresa bestämt att vårt motto för vistelse i Rio skulle vara att flexibla och att möta varje hinder på bästa sätt. Mottot användes flitigt då vi kom att få arbeta med båten en hel del.

OS-byn

OS-byn var en härlig plats och vi hade bra mat och boende. Då vi oftast var på roddbanan eller i bussen till och från banan om dagarna kunde vi inte uppleva OS-byn fullt ut. Däremot var jag en del med ledarna från SOK och de var är ett glatt och stöttande gäng! Vi träffade även många andra svenska olympier vilket var väldigt trevligt, framförallt lärde vi känna gymnasterna och senare brottarcoacherna som vi delade lägenhet med. Helt enkelt tar jag med mig många nya vänner från Rio i andra svenska olympier, funktionärer från hela världen samt andra roddare på banan.

Logistiken

Innan vi åkte ned fick vi informationen att det skulle ta 42 minuter att åka mellan OS-byn och banan. I verkligheten tog resan alltid minst 60 minuter till banan och mellan 80 till 120 minuter hem. Det omöjliggjorde i praktiken att åka ned två gånger per dag eftersom inpasseringen till OS-byn tog mellan 5 och 30 minuter. En dag åkte Petter till banan två gånger och den dagen tillbringade han totalt 5,5 timmar i bussen och sedan ytterligare 40 minuter i kö för att komma in i OS-byn. Efter att flera av de stora nationerna invände mot dessa långa väntetider fick bussarna eskort av trafikpoliser på motorcyklar. De långa resorna till och från banan blev hur som helst ett jobbigt moment!

Mina 5 lopp

Försöket:

Tävlingen fick en märklig start. När jag gick ut för uppvärmning var vattnet helt platt. Efter en stund började det att blåsa rejält och under uppvärmningen rodde jag större delen i gäss. Vatten vällde in i båten och jag fick stanna och ösa ur båten med min strumpa (även om det gjorde liten nytta eftersom det hela tiden kom in nytt).  Även om båten var halvfull med vatten i starten hade jag positiva tankar och gick “all in” för att göra det så bra som möjligt. Efter ca 500 m av loppet kom vågorna att lyfta hela båten snett bakifrån, så att båten ställde sig på tvären. Jag åkte helt enkelt sicksack fram och tillbaka mellan min bana och banan intill. Det ledde både till att jag fick styra en hel del och att vatten vällde in i båten och över mig. Mina århandtag blev blöta vilket ledde till att jag fick ett riktigt dåligt riktigt grepp om dem. Jag gjorde vad jag kunde och försökte arbeta med fart i båten trots att det var slitsamt. När vattnet lugnade sig lite de sista 300 metrarna hade jag kramp i underarmarna och kunde inte öka farten. I mål var jag väldigt ledsen över hur allt blivit och vi planerade direkt vad vi kunde göra för att förbättra förutsättningarna att ro fort i den här typen av vågor. På land hjälpte min fantastiska båtfabrikör Empacher oss att sätta på en hög sarg längs med båten för att skydda den mot vågor. Dessutom bytte vi till aluminiumfena, vilket även några av mina konkurrenter gjorde, för att få en stabilare gång i båten i starka sidvindar/vågor. Jag bytte även till nya århandtag för att få ett rejält grepp om årorna inför kommande blöta lopp. I övrigt hade vi fullt fokus på återhämtning.

Uppsamling:

Dagen efter försöket gick vi som vanligt upp kl. 5 för att vara säkra på att hinna till banan i tid till tävlingen. Jag var gjorde allt som jag brukar göra före lopp och var nervös som jag brukar. Precis när jag skulle gå ut för att värma upp fick vi veta att loppet skulle skjutas upp en timme på grund av blåsten. Jag tog ett mindre mellanmål och vilade i ett litet rum som vi delade med Norge, Danmark och Belgien. Efter ännu en timme sköts loppet upp ännu en timme. Jag tog återigen ett litet mellanmål och väntade vidare. Sedan ställdes alla lopp in för hela dagen. Det blev till att äta lunch och sedan tränade jag ett pass på roddmaskin.

Dagen därpå var det bara att göra om samma procedur på morgonen. Denna gång kunde vi ro till start där jag gjorde en full första 1000 meter för att sedan ro lugnt de sista 1000 m in i mål. Jag vann loppet och gick vidare till kvartsfinal. Denna gång gick båten rakt i banan, århandtagen var suveräna och sargen på båten skyddade från stänk av vatten. Vädret var lugnare och banan helt ok. Det var såklart skönt att vinna uppsamlingen men fokus låg redan på att göra mitt allra bästa i kvartsfinalen.

Kvartsfinalen:

Dagen efter uppsamlingen vaknade jag extremt trött vid kl 04.50 på morgonen. I tre dagar på raken hade jag laddat för fullt för att tävla och dessutom hade jag tävlat dagen innan. Vi fick igång mig med lite uppvärmningsövningar och det kändes bättre lagom till loppet. Jag slutade fyra, endast dryga 2,5 sekunder efter Europamästarinnan. Dessvärre gick jag inte vidare till semifinal A/B vilket var helt hjärtkrossande. På grund av försöken på lördagen då stormen ställde till det för många av världens snabbaste roddare blev lottningen väldigt tuff i två av kvartsfinalerna. Det var tydligt när de 3 som var före mig i kvartsfinalen alla gick vidare till A-final sedan. I en av kvartsfinalen gick inte någon roddare till A-final, men så är det i denna typ av utomhussport som ju är känslig för väderfaktorer vilket man måste acceptera. På alla tävlingar jag deltagit i tidigare i år har jag tagit mig till A/B-semifinal och jag är jätteledsen över att det blev på just OS jag inte gjorde det, trots att jag rodde snabbt. Besvikelsen var hemsk att handskas med efter kvartsfinalen, men Petter och jag kom överens om att vi bara skulle fortsätta att arbeta noggrant med att förbereda oss i detalj för de resterande loppen. Här finns en intervju med en något förvirrad mig precis efter loppet på Sveriges Radio.

Semifinal C/D:

Det blev ett tryggt lopp där jag tog mig vidare till C-final.

C-final:

Ett bra lopp tekniskt där jag fick till en bra start och bra första 1000 meter, vilket Petter och jag hade arbetat mycket med. Jag hade inte riktigt det absolut bästa trycket de sista 750 metrarna men känner att jag gjorde det bra. Jag slutade på en 3e plats efter Irländskan Puspure som varit väldigt snabb hela säsongen och var en av medaljkandidaterna samt Litauiskan Saltyte.

Härliga och stöttande människor!

På läktaren hade jag efter varje lopp en fantastisk hejarklack med Britta i spetsen samt mina föräldrar AM och Björn, min tvillingbror Oscar, min moster Tina, mina kusiner Elin och Sigrid, min svägerska Maria, min svåger Nikolaus samt deras vän Marcus. Som representant från Svenska Roddförbundet var Per Lundberg på plats. Som hejarklack tog de sin uppgift på högsta allvar och jag kände deras stöd hela vägen över mållinjen! Tack!!!

Under veckan umgicks jag också med andra roddare vilket blev det naturligt då jag var ensam roddare från Sverige. Petter åkte ofta tidigare till banan och senare hem på grund av de dagliga mötena han skulle delta i och hans andra åtaganden som ledare. Framförallt umgicks jag mycket med det argentinska landslaget i rodd. Som sextonåring var jag utbytesstudent ett år i Argentina och känner därför starka band med dem och dessa roddare var underbara! Dessutom pratade jag mycket med stöttande och hjälpande funktionärer på plats. De var fina människor som arbetade hårt för att vi skulle trivas.

På Arlanda inväntade en välkomstkommitté med bland andra Svenska Roddförbundets generalsekreterare Catharina Bergström. Tack till er härliga välkomstkommitté, det var verkligen värmande att bli bemött så varmt efter många tuffa dagar! Sedan fick vi skjuts ända hem till vårt hus i skogen av våra goda vänner. Väl hemma möttes vi av ett kylskåp fyllt av middags- och frukostmat från våra fantastiska grannar samt blomsterbuketter från vänner! Resan var helt enkelt fin från början till slut!

Jag är verkligen rörd över det engagemang och stöd som jag fått från så oerhört många människor under den här perioden så ett innerligt tack till er alla som hejat på mig! Ni är otroliga! Nu delar vi en OS-dröm tillsammans!!!

Reflektioner så här i efterhand

OS var helt klart en mäktig upplevelse! Den största skillnaden från ett VM tycker jag är att många tävlingar pågår samtidigt. Man träffar helt enkelt olympier från alla möjliga idrotter från världens alla hörn.

Dessutom får rodd mycket större medial uppmärksamhet vid OS än andra stora tävlingar. Samarbetet mellan mig, fotografer, journalister och reportrar fungerade jättebra och det gav mig en massa energi! Bland annat var jag med i inslag i Viasat, Expressen TV och SBS Australia samt en hel del intervjuer i samband med lopp.

Väl hemma är det lätt att vara efterklok, men jag vill ändå nämna några saker som jag tror att vi hade kunnat göra bättre för att optimera prestationen under OS. Något som var tydligt när vi talade med våra konkurrenter var att de hade lagt ned en hel del möda innan OS på att reka platsen för att ha bra förutsättningar när tävlingarna väl började. Exempelvis valde många lag att bo nära banan (bl.a. USA, NOR, CAN, USA och AUS) efter att de långt före OS provat att resa mellan OS-byn och banan och insett hur lång tid det skulle kunna ta. Med facit i hand borde även vi ha valt att bo närmare banan för att få mer tid till återhämtning mellan lopp och träningar samt att slippa en massa tid i buss.

Något Österrike och Australien tog upp var deras iakttagelser om hur snabbt vädret påverkade banan och flera roddare hade med sig två båtar (en större och en mindre) för att säkerställa att de hade rätt material för vädret. Det önskar jag också att jag hade kunnat göra, eller åtminstone haft möjlighet att skicka ned min något större båt som jag brukar välja när jag ror på guppiga vatten (som svenska banor exempelvis). Eftersom att våra interna OS-uttagningar var klara först efter vår sista världscup i Luzern i slutet av maj hade jag inte möjlighet att välja, utan jag fick skicka den båt jag hade på plats i Luzern.

Även om vi inte tidigare varit på plats kunde vi tack vare Petters kontakter med bland andra Gregg Stone (USA) och Srecko Suk (CRO) ta del av mycket av den info som amerikanarna och kroaterna hade och utifrån det tog vi hela tiden så bra beslut vi kunde i varje situation.

Sammanfattning

Besvikelsen över placeringen kommer att ligga kvar länge, men samtidigt är jag nöjd med Petters och min insats. Vi samarbetade bra för att få till förbättringar mellan loppen och prioriterade hela tiden min återhämtning och sömn. Det bidrog till att jag under flera lopp lyckades att hålla bra fart mot världens bästa roddare, även om jag inte fick till det där lilla extra när det behövdes. Det är något jag får ta igen i framtiden. Med ovanstående i tankarna tar vi med oss OS som ett fint minne!

Vi är redo!

Vi är på plats här i Rio och äntligen är det dags för mig att delta i mitt livs första OS! För er som är nyfikna på OS finns här lite info:

• Här är OS i Rios egen hemsida.
• Här är info om just rodd under OS.
• Här är info om loppen! (jag ror W1x)

Nedan är tiderna för just mina lopp, damernas singelsculler, i svensk tid (med reservation för att jag har sett fel tid eller att det blir ändringar! Mitt tips är att ni tittar en extra gång på World Rowings hemsida för aktuella tider):

Lördag 6/8: Försök kl 14.30 – 15.20.

Söndag 7/8: Uppsamling kl 14 – kl 14.20.

Måndag 8/8: E/F-semifinal kl 13.50 & kl 14.00.

Tisdag 9/8: Kvartsfinal kl 14.10 – kl 14.40.

Onsdag 10/8: C/D-semifinal kl 16.40 & kl 16.50.

Torsdag 11/8: A/B-semifinal kl 14.30 & kl 14.40.

Fredag 12/8: F-final kl 13.40 & E-final kl 14.00.

Lördag 13/8: D-final kl 14.40, C-final kl 15.00, B-final kl 15.20 & A-final kl 15.44.

Som ni ser i programmet pågår rodden mellan den 6e och 13e augusti vilket tyvärr innebär att jag måste avstå från invigningen de 5e augusti. Eftersom att den pågår fram till midnatt skulle det bli ett alltför sent sänggående dagen före mitt första lopp.

Båten är uppackad ur sitt kapell och det var minst sagt härligt att få se henne igen efter att ha varit ifrån henne två månader då hon fraktades hit. Träningen har gått bra och banan är fin. Jag har fått en del frågor om vattnet och att det är smutsigt, men det verkar vara renare än på länge enligt de rapporter vi har fått. Träningen har gått bra och Petter har kunnat vara med ute i en coachbåt ett par tillfällen. Dessvärre får vi ännu inte använda komradio, vilket hade varit bra för att Petter ska kunna coacha på land.

Annars är allt bra här i OS-byn. Vi svenskar håller till i en byggnad tillsammans med bland andra Danmark och Island. Petter och jag delar rum och vi delar lägenhet med gymnasten Emma och hennes tränare Helena. Det är jättekul att få prata gymnastik och lära sig om andra idrotter. Stämningen i den svenska truppen är riktigt bra förresten! Vi äter de flesta måltider i ett gigantiskt tält där det serveras allsidig och varierad mat från alla världens hörn. Den är riktigt bra och utbudet är enormt. Jag har passat på att testa livsmedel och maträtter som jag innan bara läst om. Det är minst sagt en dröm!

Något jag bara måste nämna är den tacksamhet jag känner för den film som jag fick av nära, kära och dessutom självaste Carola! Britta hade, som hon brukar göra inför tävlingar, gett mig en peppfilm. Hon brukar göra riktigt bra musikvideor till mig för att ge mig energi, som ni förstår är hon en helt otrolig vän. Filmen som jag fick inför denna tävling var något mycket mer extra. Istället för att enbart hon var med hade hon satt ihop klipp med fina hälsningar, sång och dans från många av våra nära och kära. En helt otrolig bra, energigivande och välgjord film! Dessutom hade Britta lyckats få med min idol Carola, som även hon sjöng och skickade en hälsning till mig!!! HELT INSANE!!! Tack till Britta, Carola och ALLA er som var med, den värmer!

Tack till alla Er andra som visat mig Ert stöd! Det värmer!

En stund med lugnare vatten, övervakad av Kristusstatyn!

Nu är det dags för lopp och, som vanligt vid tävlingar, loggar jag nu ut från sociala medier!

Vi hörs när jag har kommit hem!

Kramar!

Nu drar det ihop sig! Snart är det dags för mig att delta i mitt livs första OS – vilken grej! För er som är nyfikna på OS finns här lite info:

• Här är OS i Rios egen hemsida.
• Här är info om just rodd under OS.
• Här är info om loppen! (jag ror W1x)

I korthet går damernas singelsculler (svensk tid…med reservation för att jag sett eller räknat fel):

Lördag 6/8: Försök kl 14.30 – 15.20.

Söndag 7/8: Uppsamling kl 14 – kl 14.20.

Måndag 8/8: E/F-semifinal kl 13.50 & kl 14.00.

Tisdag 9/8: Kvartsfinal kl 14.10 – kl 14.40.

Onsdag 10/8: C/D-semifinal kl 16.40 & kl 16.50.

Torsdag 11/8: A/B-semifinal kl 14.30 & kl 14.40.

Fredag 12/8: F-final kl 13.40 & E-final kl 14.00.

Lördag 13/8: D-final kl 14.40, C-final kl 15.00, B-final kl 15.20 & A-final kl 15.44.

Som ni ser i programmet pågår rodden mellan den 6e och 13e augusti vilket tyvärr innebär att jag måste avstå från invigningen de 5e augusti. Eftersom att den pågår fram till midnatt skulle det bli ett alltför sent sänggående dagen före mitt första lopp.

Sveriges Radio intervjuar mig om hälsa

Här på hemmaplan har träningen den senaste veckan gått jättebra! Jag hamnar på ca 110 timmars träning under juli med ca 650 kilometers rodd. Det känns bra i kroppen och jag har fått vara frisk! Under resan till Rio och min vistelse där kommer jag absolut att vara försiktig så att jag även håller mig frisk framgent. Vattnet som vi kommer att ro på är EXTREMT smutsigt och vi har fått en hel del rekommendationer om hur man på bästa sätt undviker att få det i sig. Bland annat har jag fått en hel del bra tips från Stockholms roddförenings Eskil, som var i Rio i fjol på junior VM och tävlade. Det var verkligen snällt av honom att ge mig några råd. På tal om just sjukdom var Sveriges Radio här i Norrtälje i veckan och gjorde en intervju med Petter och mig om att bli sjuk – eller snarare om att hålla sig frisk. På tisdag den 2e augusti kommer det att sändas i P1 morgon runt kl 7 på morgonen. Jag är jätteglad att jag fått vara så frisk som jag har fått under mina år som elitidrottare. Hälsa är verkligen inget jag tar för givet utan jag försöker se till att ta hand om mig själv så gott jag kan genom att äta bra, sova tillräckligt (vilket ofta är svårt…) samt må bra.

Under veckan har vi förresten haft besök från roddare från Kälarne Roddklubb. En av deras juniorer, Simon, följde med Petter i coachbåten och var med ett pass. Det var himla roligt att han ville följa med och dessutom värdefullt att få input från honom! Några dagar senare skickade hans syster Olina ett par jättefina turarmband som hon gjort själv till Petter och mig. De ska vi ha med oss till Rio! 😀

Efter intervaller på Magelungen.

Jag vill passa på att berätta att jag var och tränade på Magelungen i Farsta förra veckan. Där gjorde jag 2x2000m med startutgång och sedan låg jag i 28-takt (alltså 28 drag per minut) resten. Det var ett riktigt tufft pass och jag är glad att vi åkte dit. Roddexperterna Lida och Jan Knejp gav mig en hel del värdefull coachning och dessutom träffade jag roddare från andra klubbar vilket såklart var roligt.

Snart åker vi och det ska bli jättekul! Jag kommer att uppdatera bloggen någon dag före loppen börjar, men sedan går jag förmodligen in i min tävlingsbubbla där jag bara tränar, tävlar och läser. Då kommer jag för det mesta ha telefonen avstängd och nås bäst genom Petter.

Tack alla som visat ert stöd! Tänk att vi tog oss ända hit, nu är det bara resten kvar! 😀

Vi hörs!

Kramar!

Sååå skönt att bara läsa…

OS närmar sig och träningen på hemmaplan rullar på bra. Mellan passen läser jag för tillfället boken Krause’s Food & Nutrition Therapy (enligt vissa kallad dietistens bibel). Det är en bok på dryga 1300 sidor som täcker mycket av det som vi dietister jobbar med; nutritionsbehandling vid en mängd olika sjukdomstillstånd under livets alla skeenden. För mig är denna typ av vidareutbildning en optimal återhämtningsaktivitet. Läsning får mig att koppla av och jag liksom går in i en annan värld. Rent ut sagt älskar jag att läsa, uppdatera mig på kunskap och lära mig mer.

Utöver att läsa tränar jag också såklart. Petters program är väldigt tufft och nu har vi lämnat den medelintensiva träningsperioden och gett oss in i en period med mycket högintensiv träning. Med andra ord är det MASSOR av mjölksyra på schemat. Bland annat kör vi Brittas och mitt så kallade “elitpass” där vi först kör tuffa 3 minuters intervaller i maxfart för att sedan direkt springa 5  minuters maxintervaller i löpspåret. Jag garanterar er att sportdrycken dessa pass är en räddning, vid sidan av Britta såklart! Efter varje pass cyklar jag en dryg mil hem vilket hjälper återhämtningen på traven.

Häromdagen följde min svägerska Tägt Maria Olofsdotter med ut i Petters följebåt för att dels fota och dels heja på Britta och mig. Det var jättekul att hon ville följa med och se på hur vår vardag se ut och roligt att få lite foton också. Det var hon som tog bilderna nedan!

Förresten har vi fått en massa nya kläder. OS kollektionen från HM har kommit och jag har fått en hel del nya favoritplagg. Eftersom att plaggen kom i så god tid har jag kunnat testa att ro i roddräkten. Den är bekväm att ro i och dessutom väldigt snygg vilket känns super!