Nu är vi en bit in i juli och i den fas då jag tidigare år precis avklarat en lång och hård vinterträning med både tester och tävlingar på roddmaskin, långa träningsläger, uttagningar och dessutom EM och alla världscuper. Efter denna långa och intensiva period bara “släpps” man sen bara ut i ett vakuum i juli med hela 10 veckor kvar till VM.

Min arbetsplats!

I år ser det ju annorlunda ut för mig. Istället för att tävla har jag riktat in mig på att upprätthålla fysiken med ett träningspass per dag samt jobba heltid. Visserligen har jag hunnit med att avnjuta en betald semester också (något man som svensk elitroddare inte är van vid) samt några långhelger runt om i landet, men annars har jag mest jobbat.

Detta nya liv har gett mig perspektiv på mina värden i livet. Som jag nog nämnt tidigare har jag sedan jag pluggade i USA varje år tagit mig en funderare på vad som är viktigt för mig i livet. Sedan har jag formulerat ner det till några “värden” som jag sedan ser till att prioritera. På så sätt ser jag till att jag faktiskt lägger min tid på det som är viktigt för mig. Jag brukar justera mina värden emellanåt, eftersom jag utvecklas från år till år. Rodden och träningen har sedan 2007 varit två värden för mig och är det fortfarande. I höstas var jag inställd på att ta bort rodden som ett värde, eftersom jag kände mig ganska färdig med tävlandet och nöjd med att bara träna.

Ju mer tiden har gått desto mer inser jag hur viktig rodden faktiskt är i mitt liv och vilket tungt värde det är! Kort sagt har jag insett att det inte bara är träningen jag gillar – jag älskar just rodd!

För mig har denna paus från elitidrottslivet gett mig perspektiv på mina värden och det är jag mycket tacksam över.

Tack vare mina föredömliga prioriteringar 😉 sedan OS har jag tränat superbra och kommer förmodligen hamna på ca 600 timmars träning när året är slut, mestadels roddmaskin och rodd. Jag känner att jag är i bra form, även om jag inte tränat eller tävlat som jag brukar, och har på min kammare bestämt mig för att jag ska ge mig ut på några tävlingar i sommar trots allt.

Som sagt är vi i juli och därmed finns inte många tävlingar kvar att välja bland. Men SM hägrar och där tänker jag ställa upp. Det hade jag inte trott i höstas, men med mina nya perspektiv känns det helt rätt.

Vi ses väl där?!

Förra helgen arrangerade Norrtälje Roddförening, tillsammans med några andra svenska roddklubbar, ett träningsläger för juniorer. Tanken var att samla unga roddare från olika delar av Sverige för att träna, ro och ha roligt ihop. Totalt kom ca 30 barn i olika åldrar och som fick flera dagars träning tillsammans. Med dem kom även ett gäng ledare, vilket naturligtvis behövdes för att coacha, peppa, fixa, köra, laga mat och fixa all möjlig markservice. Jag var med några dagar och hade jättekul. Det ska bli roligt att träffa alla i sommar!

Åh vad det var roligt att få hälsa på Halmstads gymnastik och roddförening – det var en otrolig värme som Petter och jag möttes av när vi var där förra helgen. Innan jag går vidare i inlägget vill jag tacka er alla för fina möten, roliga samtal och suverän rodd!

Petter och jag bjöds in för att dela med oss av vår OS-resa och vi inledde helgen med att berätta lite om våra tankar kring hur vi ser på träning. Eftersom att jag tränat mellan 750 och 1150 timmar per år de senaste typ 8 åren känns det som att vi fått lite kött på benen. I och för sig följer vi vedertagna teorier men passade på att lyfta fram den systematiska träningsplaneringens betydelse för långsiktig utveckling. Den har varit väldigt viktig för vår del i alla fall. Även fast det inte var någon raketforskning vi delade med oss av fick vi många intressanta frågor och hade en bra diskussion med det trettiotal åhörare som vi hade nöjet att prata inför. Jag passade även på att berätta lite om hur rekommendationerna ser ut kring mat och träning för att man ska orka träna och tävla. Sedan berättade vi om vårt OS-äventyr som vi gjort tillsammans Britta. Det var kul att få dela med sig av vår OS-resa och att få visa att vem som helst kan komma dit om man tränar hårt.

Vi passade även på att ro ett par pass i lagbåt på Nissan vilket blev årets premiärpass för mig. Eftersom att jag har ett lugnare roddår i år har det heller inte blivit något träningsläger för mig i vinter eller vår och det var härligt att få göra premiären i lagbåt med några av Halmstads duktiga juniortjejer.

Detta blev en helg vi kommer att minnas med värme och jag ser såklart fram emot att träffa alla Halmstadroddare på träningsläger och tävlingar framöver!

Efter några veckors vila från bloggande är jag åter “up and running”! Förutom att jobba har jag tränat och rest runt en del – bland annat har jag åkt skidor i Hälsingland samt varit på en minisemester med Petter och mina föräldrar i vackra Nyköping. Det är lite svårt att hinna träna när man jobbar heltid samt är på resande fot om helgerna, men jag har lyckats hålla en bra träningsmängd ändå.

Nästa helg drar Petter och jag till Halmstad där vi ska prata om rodd på Halmstads roddklubb! Det ska bli sååå himla kul att träffa trevliga Halmstadroddare igen och (vem vet!?) kanske få ro lite med. Här uppe ligger isen fortfarande tjock, men ryktet säger att den har släppt nere på bästkusten.

Det var i Halmstad som jag för övrigt satt i en singel för första gången våren 2006. Jag satt verkligen bara i den medan Petter höll ett hårt tag om aktern på båten. På grund av det strömmen i vattnet vågade han inte släppa taget och jag klev ganska snart ur båten igen. Det var himla bra att jag vågade sätta mig i en singel några månader senare igen – det kom ju att bli bland det bästa jag vet!

Nu ska vi förbereda lite inför Halmstad!

Vi ses!

Som jag nämnt i tidigare inlägg arbetar jag numera som dietist på sjukhus. Tidigare jobbade jag hemifrån och det är en stor omställning att nu vara borta mellan kl 7 och 17 varje dag, men jag börjar få in rutinerna. Jobbet är jättegivande och jag trivs som fisken i vattnet och trots att jag är trött i huvudet när jag kommer hem om kvällarna har jag energi kvar att träna. Jag har fortsatt att träna 7 pass i veckan och upplägget att träna ett pass om dagen tycker jag är suveränt.

Eftersom att isen ligger tjock på Lommaren blir det ingen rodd, utan jag sitter istället på roddmaskinen. Oftast blir det 4 roddmaskinspass, 2 löppass och 1 tyngdlyftningspass per vecka med en längd på ca 2 timmar per pass. De dagar jag inte kör tyngdlyftning brukar jag få till 10 minuters bålträning eller kompletteringsstyrka efter konditionsträningen.

Sedan jag i september gick över från att träna 2 pass per dag till 1 pass är att jag nästan alltid utvilad till träningen. Att avverka 1 pass per dag känns som rena barnleken och jag kan nästan alltid trycka på ordentligt. Här är foto från min puls från tre av veckans pass – nästan varje dag orkar jag träna medel- eller högintensivt!

Tack vare att jag håller igång träningen kan jag fortsätta äta ungefär som tidigare. Den träningsmängd som jag minskat är mestadels lågintensiv träning och alltså sådan träning som inte kräver så mycket energi för att utföras. Jag har minskat energiintaget lite, framförallt äter jag ett återhämtningsmål mindre per dag, men det är inte så att jag har behövt ändra mina matvanor alltför mycket.

För några dagar sedan fick jag förresten chansen att smaka en rätt jag länge drömt om att få smaka – Nya Zeeländska canned spaghetti on toast. Det var en present från Britta och Nik som tagit med sig det från sin resa till Nya Zeeland över nyår. Jag noterade förresten att det på innehållsförteckningen utöver energi, protein, fett och kolhydrater även står angivet mängd av antioxidanten lykopen. I Sverige skriver man i regel inte ut antioxidanter på livsmedel (såvida det inte är en antioxidant som även är ett vitamin, som exempelvis vitamin C eller E), men jag tycker att det vore något vi borde ta efter.

I veckan var det dags för årets upplaga av Norrtälje Idrottsgala. Petter var prisutdelare och vår junior Linn var nominerad till att få årets ungdomsstipendium. Det var en jätterolig kväll och jag är stolt över att vår roddförening hade två medlemmar på scen! Dessutom fick jag äran att sitta bredvid ishockeytränarna (f.d. ishockeyproffsen) Danijela Rudqvist och Nisse Ekman samt handbollsproffset Endrit Abdullahi vid middagen – vi hade jättetrevligt!

Eftersom att vi nu har en paus från tävlande och resor med rodden passade Petter och jag på att göra något som jag har drömt om väldigt länge – att resa tillbaka till Argentina. När jag var sexton år åkte jag nämligen iväg ett år som utbytesstudent dit och bodde alltså där under ett år. Det var mellan ettan och tvåan på gymnasiet som jag reste iväg, genom Rotary International. Det var ett fantastiskt och år med tanke på att jag åkte såpass ung har de upplevelserna som jag var med om präglat mig enormt mycket som individ.

Under året bodde jag i enlighet med Rotarys reglar i tre olika värdfamiljer och dessutom gick jag i en vanlig gymnasieskola därborta. Skolan hette Estrada och var en katolsk skola. På fritiden simmade jag, läste franska på “Alianza Francesa”, spelade dragspel, hängde med vänner och dansade hur mycket som helst (på disco alltså). Argentinarna är otroligt öppna människor och jag fick många härliga vänner under mitt år därborta.

När jag som sjuttonåring kom hem var jag jätteledsen och längtade extremt mycket tillbaka, så jag jobbade en hel del för att kunna åka tillbaka igen, vilket jag gjorde redan ett halvår efteråt. Men sedan har jag inte varit tillbaka – några vänner har varit här och en av mina värdfamiljer kom och överraskade mig på Petters och mitt bröllop. Men i och med rodden har jag inte kunnat åka, även om jag längtat tillbaka en hel del.

Nu när jag inte behöver träna för att tävla, utan mest för att underhålla formen, passade jag på att åka! Precis före nyårsafton flög vi iväg för en semester på tre veckor! Det var många känslosamma och starka möten under resan och jag tror att jag grät en skvätt varje dag! Det var en magisk resa helt enkelt! Trots att vi reste runt, träffade människor varje dag och åt otaliga “asados” (argentinsk grill) lyckades jag träna varje dag! Jag avverkade mellan 14 och 19 kilometers löpning varje dag vilket jag är jättenöjd med. Jag var liksom i både mental och fysisk balans!

Det blev en drömresa helt enkelt! För er som funderar på att besöka Argentina kan jag varmt rekommendera detta fantastiska land!!!

Kram på er!

År 2017 är här – året då jag alltså planerar att inte tävla. Det är en skrämmande tanke och vi får se om jag lyckas hålla planen… Träningen går verkligen bra och jag har sedan september justerat mitt träningsupplägg från att träna 11 pass per vecka till att träna 7 pass per vecka. De senaste 8 åren har jag tränat 2 pass per dag med en dag vilodag och en dag när jag bara tränat ett pass – nu kör jag istället 1 träningspass per dag. Vi funderade en del på vilket upplägg som vore bäst och efter att ha provat lite olika upplägg har vi kommit fram till att detta är det bästa upplägget. På helgerna tränar jag på förmiddagen och på veckodagarna på kvällen, efter att jag har kommit hem från jobbet.

Jag vet inte om jag nämnt det, men jag arbetar numera på Norrtälje sjukhus! Sedan 2010 har jag ju en dietistlegitimation och under mina år av satsning har jag under lågsäsong arbetat på sjukhus och som konsult under tävlingssäsong. Mitt mål har hela tiden att få komma tillbaka till sjukvården igen, men det har inte gått att kombinera med allt det resande som en elitsatsning innebär. I och med att jag tar ett viloår har jag nu möjlighet att arbeta heltid och under fasta tider. I stället för att bara satsa på min träning hänger jag på Norrtälje sjukhus och “satsar” på att ge patienter kostbehandlingar.

Av erfarenhet från tidigare år när jag läst eller jobbat heltid gäller det att veta sina prioriteringar när man kommer hem från jobbet. Efter en arbetsdag är man trött och då är det inte alltid roligt att smälla av tuffa intervaller på roddmaskin, men det går om man vill. Och jag vill, så det går. Träningen går som sagt jättebra vilket är superroligt! Av den anledningen känns det lite sorgligt att ta ett viloår, samtidigt tror jag det viktigt att få ett paus för att göra annat. Jag kommer att fortsätta att blogga titt som tätt…och vem vet…kanske dyker jag upp på någon tävling framöver!

Kram på er!

GOTT NYTT ÅR!!!

År 2016 har gått mot sitt slut, det var ett år då jag lyckades med det som jag så länge drömt om  – att få uppleva ett OS. Mitt nyårsöfte för 2016 var att våga. Jag vågade att ta mig igenom många läskiga situationer, höll löftet och växte med det som människa.

Inför 2017 blir mitt nyårslöfte att skratta. Det passar bra nu när jag under det kommande året tar ett viloår från tävlingar för att samla kraft och ladda batterier inför kommande satsningar.

Gott nytt år allihopa – jag önskar er ett MAGISKT 2017!!!

Kramar!

Vi önskar er alla en riktigt GOD JUL! Hoppas att ni får en trevlig helg med god mat, dans runt granen och många mysiga stunder!