Här kommer ett blogginlägg efter en ganska lång bloggpaus. Vanligtvis brukar jag blogga var och varannan vecka, men den senaste månaden har jag varit helt sänkt och inte kommit mig för att skriva. Nu tänkte jag äntligen berätta lite om den senaste månaden samt den kommande veckan.

I helgen som kommer är det nämligen dags för SM i rodd. Jag tänkte ro singel och dubbel innan det är dags för en minst sagt efterlängtad viloperiod. Säsongen har varit lång och började redan i april med de långa svenska OS-uttagningarna. Just OS har varit mitt stora mål de senaste tre och ett halvt åren och framförallt det senaste året. Efter att det var avklarat har hela jag, både huvud och kropp, gått in i en slags dvala. Den mentala anspänningen det senaste året har varit mycket stor och efter OS verkar det som att kroppen och huvudet säger ifrån titt som tätt. Sedan vi kom hem från Rio har jag varit konstant trött och jag har mer eller mindre har tvingats in i en ofrivillig viloperiod. Petter blev ordentligt förkyld i slutet på OS och blev inte frisk förrän hela tre veckor senare. Sedan blev Britta däckad i en elak (kanske samma?) förkylning och därefter har en efter en i min nära omgivning drabbats. I vanligt ordning när Petter är sjuk brukar jag bli väldigt trött. Jag blir sällan sjuk, men ofta brukar jag bli trött när Petter är sjuk – som om att mitt immunförsvar jobbar “i det dolda”. Det är ganska intressant faktiskt eftersom man kan se detta så tydligt på min pulsklocka, min puls har varit var extremt låg under träningspassen. Dessutom har jag sovit klart mer än vanligt. Den senaste veckan har jag känt lite mer energi, men jag är fortfarande trött och känner mig ibland som en nybörjare på vattnet eftersom det fortfarande är svårt att få upp puls och fart.

Att tävla när man känner sig seg och trött är ganska tufft både fysiskt och mentalt. Samtidigt känner jag att det är viktigt att vara med på Sveriges största roddtävling för året och inte bara strunta det hela. Inte minst med tanke på alla människor som lägger ned så mycket tid och kraft för att arrangera tävlingen här på hemmaplan. All heder till ert fantastiska jobb!

Min målsättning för tävlingarna

På grund av mitt allmäntillstånd blir min målsättning med helgen att försöka göra så bra som jag kan utifrån de förutsättningar jag har. Jag kan nog inte förvänta mig så väldigt mycket fartmässigt, men det är i sig en utmaning att göra det så bra det bara går i alla fall. En stor glädje är det såklart att få tävla i dubbeln med Britta igen! Det har varit roligt att träna i dubbel och jag ser verkligen fram emot att ro med henne igen!

Norrtälje roddförening har även en junior med på SM i Linn Westerberg som ror singel. Det är jätteroligt att hon är med! Hon har en enorm träningsdisciplin och är en stor inspiration när det går lite tyngre på vattnet.

Min älskade båt Nella och jag 2008

I helgen går förresten en epok i graven när min älskade första båt Nella ska byta ägare. Hon ska framöver husera i Kälarne och ros av Simon! Jag är säker på att han kommer att ta väl hand om henne i framtiden. Jag har rott drygt 1500 mil i den båten och trodde aldrig att jag skulle kunna skiljas från henne. Men de senaste tre åren har hon bara samlat damm och det är inte rättvist mot henne – hon hör ju hemma ute på vattnet! Det känns därför verkligen jätteroligt att Simon kommer att ro vidare i denna underbara båt!

Ta hand om er!