månadsarkiv: januari 2017

En drömresa!

Eftersom att vi nu har en paus från tävlande och resor med rodden passade Petter och jag på att göra något som jag har drömt om väldigt länge – att resa tillbaka till Argentina. När jag var sexton år åkte jag nämligen iväg ett år som utbytesstudent dit och bodde alltså där under ett år. Det var mellan ettan och tvåan på gymnasiet som jag reste iväg, genom Rotary International. Det var ett fantastiskt och år med tanke på att jag åkte såpass ung har de upplevelserna som jag var med om präglat mig enormt mycket som individ.

Under året bodde jag i enlighet med Rotarys reglar i tre olika värdfamiljer och dessutom gick jag i en vanlig gymnasieskola därborta. Skolan hette Estrada och var en katolsk skola. På fritiden simmade jag, läste franska på “Alianza Francesa”, spelade dragspel, hängde med vänner och dansade hur mycket som helst (på disco alltså). Argentinarna är otroligt öppna människor och jag fick många härliga vänner under mitt år därborta.

När jag som sjuttonåring kom hem var jag jätteledsen och längtade extremt mycket tillbaka, så jag jobbade en hel del för att kunna åka tillbaka igen, vilket jag gjorde redan ett halvår efteråt. Men sedan har jag inte varit tillbaka – några vänner har varit här och en av mina värdfamiljer kom och överraskade mig på Petters och mitt bröllop. Men i och med rodden har jag inte kunnat åka, även om jag längtat tillbaka en hel del.

Nu när jag inte behöver träna för att tävla, utan mest för att underhålla formen, passade jag på att åka! Precis före nyårsafton flög vi iväg för en semester på tre veckor! Det var många känslosamma och starka möten under resan och jag tror att jag grät en skvätt varje dag! Det var en magisk resa helt enkelt! Trots att vi reste runt, träffade människor varje dag och åt otaliga “asados” (argentinsk grill) lyckades jag träna varje dag! Jag avverkade mellan 14 och 19 kilometers löpning varje dag vilket jag är jättenöjd med. Jag var liksom i både mental och fysisk balans!

Det blev en drömresa helt enkelt! För er som funderar på att besöka Argentina kan jag varmt rekommendera detta fantastiska land!!!

Kram på er!

 

 

Norrtälje sjukhus

År 2017 är här – året då jag alltså planerar att inte tävla. Det är en skrämmande tanke och vi får se om jag lyckas hålla planen… Träningen går verkligen bra och jag har sedan september justerat mitt träningsupplägg från att träna 11 pass per vecka till att träna 7 pass per vecka. De senaste 8 åren har jag tränat 2 pass per dag med en dag vilodag och en dag när jag bara tränat ett pass – nu kör jag istället 1 träningspass per dag. Vi funderade en del på vilket upplägg som vore bäst och efter att ha provat lite olika upplägg har vi kommit fram till att detta är det bästa upplägget. På helgerna tränar jag på förmiddagen och på veckodagarna på kvällen, efter att jag har kommit hem från jobbet.

Jag vet inte om jag nämnt det, men jag arbetar numera på Norrtälje sjukhus! Sedan 2010 har jag ju en dietistlegitimation och under mina år av satsning har jag under lågsäsong arbetat på sjukhus och som konsult under tävlingssäsong. Mitt mål har hela tiden att få komma tillbaka till sjukvården igen, men det har inte gått att kombinera med allt det resande som en elitsatsning innebär. I och med att jag tar ett viloår har jag nu möjlighet att arbeta heltid och under fasta tider. I stället för att bara satsa på min träning hänger jag på Norrtälje sjukhus och “satsar” på att ge patienter kostbehandlingar.

Av erfarenhet från tidigare år när jag läst eller jobbat heltid gäller det att veta sina prioriteringar när man kommer hem från jobbet. Efter en arbetsdag är man trött och då är det inte alltid roligt att smälla av tuffa intervaller på roddmaskin, men det går om man vill. Och jag vill, så det går. Träningen går som sagt jättebra vilket är superroligt! Av den anledningen känns det lite sorgligt att ta ett viloår, samtidigt tror jag det viktigt att få ett paus för att göra annat. Jag kommer att fortsätta att blogga titt som tätt…och vem vet…kanske dyker jag upp på någon tävling framöver!

Kram på er!