Sjuk och sorgsen

Direkt efter VM tog jag ett par dagar med lugnare träning (dessutom blev det mycket spontandans). Tanken var att jag skulle återhämta mig från VM-veckan och dessutom samla kraft inför stundande tuffa träningspass i förberedelserna inför SM.

Vi hade bra träningspass hemma i Norrtälje, även om jag var väldigt trött och fick leta kraft överallt för att orka. Eftersom att jag var så trött lade Petter in en extra vilodagar för att jag skulle bli piggare, men tröttheten ledde till förkylning.

SM gick i år på Ryrsjön i Lilla Edet och dagen före avfärd kände jag mig ok. Dagen före tävlingarna åkte vi ner, ställde i ordning båten och jag rodde banan ett varv. Kroppen kändes inte helt ok, men jag tänkte att det kanske skulle vända under natten. Tyvärr vände det inte under natten, utan jag vaknade med feber, hög vilopuls och riktigt ont i halsen. Sedan låg jag kvar i sängen i tre dagar. Eftersom att mina föräldrar bor i Alingsås, som ju ligger knappa timmen från Lilla Edet, bodde Petter och jag där under SM. Det är även här jag nu tillbringar de första dagarna på min tre veckor långa semester (och viloperiod) som nu infunnit sig. Efter en lång säsong och ett intensivt år känns det riktigt passande.

Att inte kunna ro singeln var förstås riktigt tråkigt då jag för bara några veckor sedan slagit personligt rekord och hade riktigt bra fart i båten. Ändå kändes det jobbigare att jag inte kunde vara med i dubbelloppen som Britta och jag skulle ro i. Jag har sett fram emot dem väldigt länge och eftersom att vi båda utvecklats mycket denna säsong ville jag se vad vi skulle kunna prestera.

Ofta tänker jag att man ska tänka positivt och inte stanna upp i negativa känslor alltför länge. Denna gång låter jag mig själv vara besviken och må lite dåligt, för jag missade ju ett lopp med världens bästa lagkamrat och då får man vara ledsen.

Fantastiskt roddvatten hos mina föräldrar!

Fantastiskt roddvatten hos mina föräldrar!