Nu är jag hemma igen efter denna OS-uttagningsperiod (om den OS-plats som jag kvalade till Sverige på VM i fjol). För mig blev det totalt 6 lopp på 11 dagar; först 2 uttagningslopp i Tjeckien och sedan 4 lopp under världscupen i Varese.

Uttagningsloppen i Tjeckien

Det var de interna loppen mellan oss svenska tjejer som är med i Svenska Roddförbundets elitgrupp. Det första loppet gjorde jag på tiden 7,29 (10 sek före tvåan) i medvind, det andra loppet gjorde jag på tiden 7,43 (11 sekunder före tvåan) i lätt motvind. Rodden kändes bra, men vi gjorde några tekniska justeringar mellan lopp 1 och 2 vilket jag tror var toppen för min rodd.

Världscupen i Varese

Försöket: Jag behövde vara först över mållinjen för att gå vidare direkt. Jag gick ut hårt och låg vid 1000 meter tvåa. Jag vet att jag är spurtstark, men det är även min konkurrent så jag gjorde bedömningen att det kunde kosta för mycket att chansa på en första placering. Hon som vann försöket vann även A-finalen och tog alltså guld.

Uppsamlingen: De 2 första gick till A/B-semifinal vilket jag var inställd på. Efter en spurtstrid kom jag först över mål och gick till semin.

Semifinalen: Loppet gick bra och jag låg med bra fram till ca 1250 rodda då jag fastnade med en åra i vattnet och stannade båten. Jag försökte starta upp snabbt, men rodden blev ganska stressad och det kändes inget vidare. Med tanke på hur det kändes var tiden 7,37 en helt ok tid. Jag slutade 5a och var fruktansvärt besviken efter loppet.

B-finalen: I ganska tuff motvind låg jag 3a efter 1500 meter och hade vittring på en topp 8a plats (vilket krävs för att få godkänt att få åka på OS). Dessvärre tappade jag trycket och förmådde inte hålla i placeringen och slutade 5a, drygt 4,5 sekunder från 8e platsen.

Självklart känns det surt att jag dog se sista 500 metrarna – sååå nära min dröm! Samtidigt är jag nöjd med att jag så här tidigt på säsongen gör riktigt bra tider – jag har gjort 7.29, 7.30 och 7.37 i ganska kallt vatten och jag är övertygad om att jag ska kunna kapa dessa tider med en hel del på tävlingarna framöver. Nu är det bara att träna vidare för att höja nivån ett litet snäpp till – det är nära nu. Jag vill tacka Petter för allt otroligt stöd han visat mig under tävlingarna samt Britta, världens bästa lagkamrat som alltid (såväl hemma som “på distans”) finns där!

Passar även på att tipsa er som får hem tidningen Vasalöparen att kika efter en artikel om fettladdning av mig. Där ger jag i egenskap av Arla hälsocoach råd på hur man vid sidan av kolhydratuppladdning kan fettladda.