Häromdagen var det dags för årets viktigaste tävling, vårt klubbmästerskap! Det blev en heldag med rodd, tävlingar och fika. Det är fantastiskt hur vår förening har vuxit sedan vi flyttade hit 2010 – vi var totalt 30 medlemmar som avslutade dagen vi vårt klubbhus vid havet i Kvisthamra.

Annars har jag just nu viloperiod och tränar bara några pass per vecka. Det innebär att jag har mer tid över till annat, som att exempelvis läsa, umgås med vänner och jobba. Om några veckor byter jag jobb från Norrtälje Sjukhus till Norrtälje och Rimbo hälsocentraler så jag njuter allt vad jag kan av mina goa kollegors närvaro!

 

Nu är vi hemma igen efter tre fantastiska veckor på resande fot. Det blev en tuff start på äventyren när orkanen Irma kom och vände upp och ner på stora delar av Florida och även tävlingsbanan. För oss innebar det att våra båtar, åror, motionscyklar, verktyg med mera inte kom fram när de skulle vilket ledde till att vi fick justera en hel del i våra förberedelser. Det var suveränt att vi kunde låna båt och åror för att ändå kunna ro ihop.

När tävlingarna väl startade var båten på plats och det kändes som att Lovisa och jag utvecklade vår samrodd under våra fyra lopp tillsammans. Jag tror att både Lovisa och jag är överens om att uppsamlingen blev vårt bästa lopp tillsammans. Det var också det loppet då sidvinden var lugnast och då det också var enklast för oss att ro riktigt lika. När man inte rott ihop så mycket är det en utmaning att ro precis likadant när det blåser upp – det är enklare när vädret är lugnt.

Målsättningen var att ta en topp 11 plats (vilket ett OS kval år skulle räcka för att kvala till OS) och det klarade vi! Dessutom var “vi med i matchen” och jämna med många av de som kom före. Med tanke på att detta, till skillnad från våra konkurrenter, var vår första tävling tillsammans i år samt min första stora tävling sedan OS i fjol känner jag mig både nöjd och stolt över vad vi åstadkommit.

Tävlingen i USA var helt otroligt bra organiserad och jag är imponerad över att de hann klart med alla förberedelser i tid, trots att de inte kunde börja förbereda förrän tätt inpå tävlingen på grund av orkanen Irma.

Vår hejarklack var helt otrolig och det var jätteroligt att så många var på plats. I vårt svenska lag hade vi ett bra driv och jag slogs flera gånger av att vi hade riktigt bra stämning bland oss alla – ledare som aktiva. Dessutom var det roligt för både Petter och mig att komma tillbaka till roddkretsar igen efter vårt viloår och träffa vänner från andra länder igen.

Nu har vi viloperiod några veckor framöver med bara ca fem till sju träningspass per vecka. För min del innebär det att jag går tillbaka till jobbet på heltid igen och tränar mindre.

Tack för allt stöd!