månadsarkiv: november 2016

Viloår

Hej, hej!

De senaste veckorna har jag varit hemma mycket och mestadels tränat och pluggat. Jag läser en kurs på Uppsala universitet denna terminen (en fördjupningskurs för dietister och andra vårdrelaterade yrken). Sedan har jag även uppfyllt min dröm om att läsa ut boken Krause’s Food & the Nutrition Care ProcessDen kallas även för dietistens bibel och med sina 1200 sidor kan jag säga att den känns som en bibel. Tidvis kände jag mig lite dum som tvingade mig igenom denna tuffa bok nu under min semester, samtidigt var den extremt givande och jag har både lärt mig och fått repetera massor! Dessutom har jag tränat vidare och det har gått jättebra – jag känner mig väldigt stark för tillfället.

I veckan kom denna fina påminnelse på posten! OS-deltagardiplom, OS-pin och medalj.

I veckan kom denna fina påminnelse på posten! OS-deltagardiplom, OS-pin och medalj.

Redan efter OS hade Petter och jag beslutat oss för att låta viloperioden detta år vara längre än tidigare år. Den gångna vintern och våren var extremt tuff för oss båda och ända sedan maj har vi båda känt ett starkt behov av vila. Sedan september har jag tränat på med bara ett pass per dag och det har varit jätteskönt! Jag har haft tid att reflektera och framförallt plugga utan att känna stress inför att hinna träna dagens andra pass. Eftersom att jag bara tränat ett pass om dagen (ca 2 h per pass) har jag dessutom kommit utvilad till varje träningspass och därför kunnat trycka på riktigt bra. Det är en skillnad från de senaste 10 åren då jag ofta kommit både trött och sliten till dagens andra pass.

Eftersom att vintern kom tidigt i år har jag den senaste månaden fått hålla mig till roddmaskin, löpning, motionscykel och styrketräning. Jag längtar jättejättemycket efter att få ro på vattnet igen och hoppas därför inte på en vit jul, men jag är rädd att det inte blir någon rodd för mig förrän till våren.

Trots att känner att jag är i bra (om inte i mitt livs) form och känner mig motiverad att träna varje dag har jag de senaste månaderna inte känt någon längtan efter att tävla på större tävlingar. Av den anledningen har Petter och jag beslutat oss för att ta det lite lugnare den kommande säsongen 2016/2017. Vi kommer sikta in oss på att träna och tävla i vår roddförenings regi. Det blir en jättestor omställning att vara hemma mer det kommande året, både för oss och för de i vår närhet, men jag tror det blir underbart. Om jag skulle ångra mig får jag ställa upp i en landslagsuttagning och ge järnet eller ro i någon annan internationell regatta. Jag har ju tävlat varje sommar (och vinter – på roddmaskin) de senaste åren så jag vet ju faktiskt inte om jag klarar mig utan det.

Det är många i världseliten som tar viloår nu efter OS och därför känns det lite dumt att göra det. Konkurrensen på tävlingsbanorna kommer förmodligen att vara lägre nästa år och med det kommer det att vara enklare att ta en A-finalplats och kanske till och med medalj. Av den anledningen hade det varit intressant att tävla nästa år, men både Petter och jag behöver ta en paus från tävlingsbanorna. Istället ska jag (och förhoppningsvis även Petter) träna bra på hemmaplan med mellan 5 och 7 träningspass i veckan. Med tanke på min träningsbakgrund tror jag inte att jag kommer att tappa alltför mycket kapacitet och styrka. Med en halvering av träningsmängden kommer jag troligtvis komma laddad till varje pass och få ut mycket av varje träningstillfälle. Förhoppningsvis kan vi samla kraft för att komma tillbaka fulla av energi och vinnarlust nästa år!

Nu ska jag ut och träna! Ha det gott så hörs vi!

Utvärdering av säsong 2015/2016

Leif Larsson ger mig värdefulla tips i november.

Leif Larsson ger mig värdefulla tips i november.

I mitt senaste inlägg skrev jag om hur säsongen 2016/2017 dragit igång, men det vore väl på sin plats att nämna hur jag upplevde säsongen 2015/2016?! För er som inte är roddare kan jag berätta att en säsong i rodd pågår från den första september till den sista augusti. Det är även i samband säsongsskiftet som Petter och jag utvärderar den gångna säsongen och sätter upp målsättningar för den kommande. Denna rutin började vi med i samband med att jag började ro år 2006 och då minns jag att mitt mål var att kunna ro mig trött i en båt. Förra året var huvudfokus att bli uttagen till den OS-plats som jag tagit till Sverige i singel. Därutöver har jag en massa andra mål som jag inte brukar prata om, men mina målsättningar fyller en hel A4-sida! Bland annat tar jag upp kroppsviktsmål, träningsmängdsmål, tekniska detaljer jag vill lära mig, antal kilometer jag vill ro under säsongen, hur jag vill sköta mitt jobb vid sidan av rodden, saker jag vill hinna med utanför rodden för att inte känna mig alltför bunden, vikter jag vill kunna ta i tyngdlyftningen, hur mycket tid jag vill komma upp i varje träningsintensitet med mera. Ibland sätter jag upp mål för olika tider jag vill klara på roddmaskin, men jag försöker undvika det och istället fokusera på att träna bra – då brukar tiderna på roddmaskin komma också.

Petter och jag hade vårt utvärderingsmöte för några veckor sedan och vi kunde dra slutsatsen att vi uppfyllt i stort sett varje mål! Det känns fantastiskt bra! Under vintern slog jag personligt rekord i några tyngdlyftningsövningar, bland annat i marklyft och liggande rodd. Vi genomförde de flesta träningsläger vi hade som målsättning att åka på. På roddmaskin 5000 m gick jag under den magiska gränsen på 18 minuter, vilket säkert var tack vare de tuffa intervaller som Britta och jag körde mot varandra på Bosön. Där tränade jag också på deras Biorower, ett suveränt komplement till roddmaskin under vintern och härligt då det påminner mycket om att ro på vatten. Säsongens största mål, att bli uttagna till OS, lyckades vi också med.

Nästkommande mål var att komma förberedda till OS och redo att prestera riktigt bra. Dessutom att vara närvarande i loppen och ge allt på alla plan. Målen om OS var inom parentes eftersom att det ju inte var säkert att vi skulle ta oss dit, men vi lyckades att uppfylla de målen också! Det var svårt att komma förberedda på grund av den korta tid vi fick att ladda om mellan uttagningarna och OS, men vi kom så förberedda vi kunde efter förutsättningarna.

Det där med att göra det som jag har sagt är väldigt viktigt för mig och det känns jättebra att vi uppfyllde nästan alla mål för säsongen. Priset vi fick betala var att vara konstant bortresta och trötta under flera månader. Dessutom levde vi under stor stress från VM i fjol fram tills att OS-beskedet kom i slutet av maj. Då gick vi minst sagt på ångorna och hade svårt att ladda om, men med Britta vid vår sida gjorde vi vårt allra bästa, hade ofta väldigt roligt och rodde OS-drömmen i hamn.

Tack till alla Er som stöttat mig den gånga säsongen. Jag kan inte med ord uttrycka den tacksamhet jag känner för Era varma och stöttande ord, e-mail, brev, meddelanden, kramar med mera som gett mig energi under säsongen. Ni är fantastiska!!! TACK!!!

corazonJag passar även på att tacka mina sponsorer som skänkt mig både tid och ekonomiskt stöd. Utan er hade jag inte kunna åka på de träningsläger jag har varit på och OS-drömmen hade med 100% säkerhet fortfarande en dröm. Tack Håkan, Lewéns, Arla, Norrtälje Kommun, Marinflytbryggan, Visit Roslagen, Concept2, Intersport & Roslagens Sparbank!

Under det senaste året har jag fått stöd av några nyckelpersoner som jag inte hade klarat det senaste året utan. Ni vet vilka ni är – TACK!!!

Säsongen är igång!

Britta och jag

Britta och jag

Äntligen kan jag säga att säsongen är i gång på riktigt och att jag har kommit in bra i mina rutiner. På grund av den kyla och den vind vi har haft de senaste dagarna i Norrtälje har jag fått ro roddmaskin istället för att ro på vatten. Övergången från rodd till roddmaskin är varje år lika sorglig, även om den detta år känns ok med tanke på att jag rodde en del roddmaskin under min vecka i Alingsås.

Den största skillnaden denna höst till skillnad från de senaste fyra åren är jag att jag inte längre har Britta vid min sida. Britta gick med i vår träningsgrupp hösten 2012 och sedan dess har vi tillbringat tusentals timmar ihop. Jag vet inte om ni följer hennes blogg, men ni hittar Brittas senaste blogginlägg här. Där berättar hon att hon har beslutat sig för att runda av sina år som elitidrottare. Som ni säkert förstår känns detta väldigt tungt för mig, även om jag ett tag anat hennes planer.

Visserligen har jag avverkat hundratals timmars träning på egen hand de senaste åren, men oftast har jag tränat med Britta. Vi har tränat och tävlat ihop (och emot varandra) och varit på otaliga träningsläger de senaste åren. Dessutom har vi upplevt otroligt mycket tillsammans och har lärt känna varandra hur bra som helst. Det är något speciellt med att utöva elitidrott i ett team eftersom att man får uppleva varandra i riktigt tuffa situationer. Exempelvis vid långa hårda träningsläger där man är helt utmattad eller vid tävlingar där man ställs under hård press. Man upplever sidor av varandra som inte ens föräldrar känner till och kommer varandra extremt nära. Britta har funnits vid min sida i vått och torrt och med henne har jag utvecklats både som roddare och människa. Hon är fantastisk och jag är oändligt tacksam över att hon varit med mig de senaste fyra åren.

Även om vi inte kommer att ses dagligen känns det tryggt att veta att vi kommer att hålla kontakten hela livet. Vi har precis tillbringat två dygn tillsammans och jag bara önskade att tiden skulle stanna. Fortsättningsvis kommer vi att träna och tävla tillsammans, även om vi inte satsar ihop ser jag fram emot en ny vintersäsong ihop med henne.

Jag, Britta, Petter och Nik utanför båthuset!

Jag, Britta, Petter och Nik utanför båthuset!