månadsarkiv: augusti 2016

Min OS-upplevelse

Nu är Petter och jag hemma i Norrtälje igen efter dryga två veckor i Rio. Det jag mest kommer ihåg från vår vistelse är att dagarna var späckade med aktiviteter och att vi aldrig hade det tråkigt. Framförallt för att vi hela tiden fokuserade på att “lösa” kommande uppgifter.

Jag kan direkt säga att jag inte på något sätt är nöjd eller glad över min 15e placering på OS, men jag är väldigt nöjd med hur hårt och målmedvetet vi arbetade för att göra tävlingarna så bra som möjligt. Innan ni läser vidare vill jag bara vara nämna att jag är helt med på att det är jag som äger min prestation och jag lägger inte något ansvar för eventuella tillkortakommanden på någon eller något annat. Dessutom vet jag att jag rodde så bra jag kunde under varje lopp!

Banan, boende och buss

Vi anlände till Rio sex dagar före loppen så vi hann komma in i Brasiliens tid (de ligger 5 timmar efter Sverige) och dessutom prova båten och träna (de tillfällen banan inte var avstängd på grund av blåst). De rapporter om banan vi hade fått innan om att den var utsatt och dessutom känslig för mycket vind visade sig att stämma riktigt bra. Banan i sig var väldigt fin i infrastrukturen och var vacker belägen mitt inne i Rio. Kruxet var att de höga bergen runtomkring skapade kraftiga kastvindar och gjorde vädret  oberäkneligt, vilket kom att bli en stor utmaning under hela vistelsen. Det skapade också mycket problem i anslutning till träningstiderna eftersom arrangörerna ofta stängde av banan då de inte kunde garantera säkerheten för de aktiva ute på vattnet. Blåsten var för oss ingen överraskning men att sjön påverkades såpass mycket även av svaga vindar hade vi inte förstått på förhand. Ingen bana är helt perfekt (förutom Lommaren då ;)) och inte jag heller – jag arbetar både som roddare och människa dagligen för att bli bättre på många plan. Min kära båt däremot har egentligen bara en svaghet och det är högre vågor, något hon inte har möjlighet att göra så mycket åt. Redan under första träningspasset i Rio märkte vi att det snabbt blåste upp till tuff sjö, även om det inte blåste nämnvärt, vilket resulterade i vatten i båten. Det var passande att Petters och jag före avresa bestämt att vårt motto för vistelse i Rio skulle vara att flexibla och att möta varje hinder på bästa sätt. Mottot användes flitigt då vi kom att få arbeta med båten en hel del.

OS-byn

OS-byn var en härlig plats och vi hade bra mat och boende. Då vi oftast var på roddbanan eller i bussen till och från banan om dagarna kunde vi inte uppleva OS-byn fullt ut. Däremot var jag en del med ledarna från SOK och de var är ett glatt och stöttande gäng! Vi träffade även många andra svenska olympier vilket var väldigt trevligt, framförallt lärde vi känna gymnasterna och senare brottarcoacherna som vi delade lägenhet med. Helt enkelt tar jag med mig många nya vänner från Rio i andra svenska olympier, funktionärer från hela världen samt andra roddare på banan.

Logistiken

Innan vi åkte ned fick vi informationen att det skulle ta 42 minuter att åka mellan OS-byn och banan. I verkligheten tog resan alltid minst 60 minuter till banan och mellan 80 till 120 minuter hem. Det omöjliggjorde i praktiken att åka ned två gånger per dag eftersom inpasseringen till OS-byn tog mellan 5 och 30 minuter. En dag åkte Petter till banan två gånger och den dagen tillbringade han totalt 5,5 timmar i bussen och sedan ytterligare 40 minuter i kö för att komma in i OS-byn. Efter att flera av de stora nationerna invände mot dessa långa väntetider fick bussarna eskort av trafikpoliser på motorcyklar. De långa resorna till och från banan blev hur som helst ett jobbigt moment!

Mina 5 lopp

Försöket:

Tävlingen fick en märklig start. När jag gick ut för uppvärmning var vattnet helt platt. Efter en stund började det att blåsa rejält och under uppvärmningen rodde jag större delen i gäss. Vatten vällde in i båten och jag fick stanna och ösa ur båten med min strumpa (även om det gjorde liten nytta eftersom det hela tiden kom in nytt).  Även om båten var halvfull med vatten i starten hade jag positiva tankar och gick “all in” för att göra det så bra som möjligt. Efter ca 500 m av loppet kom vågorna att lyfta hela båten snett bakifrån, så att båten ställde sig på tvären. Jag åkte helt enkelt sicksack fram och tillbaka mellan min bana och banan intill. Det ledde både till att jag fick styra en hel del och att vatten vällde in i båten och över mig. Mina århandtag blev blöta vilket ledde till att jag fick ett riktigt dåligt riktigt grepp om dem. Jag gjorde vad jag kunde och försökte arbeta med fart i båten trots att det var slitsamt. När vattnet lugnade sig lite de sista 300 metrarna hade jag kramp i underarmarna och kunde inte öka farten. I mål var jag väldigt ledsen över hur allt blivit och vi planerade direkt vad vi kunde göra för att förbättra förutsättningarna att ro fort i den här typen av vågor. På land hjälpte min fantastiska båtfabrikör Empacher oss att sätta på en hög sarg längs med båten för att skydda den mot vågor. Dessutom bytte vi till aluminiumfena, vilket även några av mina konkurrenter gjorde, för att få en stabilare gång i båten i starka sidvindar/vågor. Jag bytte även till nya århandtag för att få ett rejält grepp om årorna inför kommande blöta lopp. I övrigt hade vi fullt fokus på återhämtning.

Uppsamling:

Dagen efter försöket gick vi som vanligt upp kl. 5 för att vara säkra på att hinna till banan i tid till tävlingen. Jag var gjorde allt som jag brukar göra före lopp och var nervös som jag brukar. Precis när jag skulle gå ut för att värma upp fick vi veta att loppet skulle skjutas upp en timme på grund av blåsten. Jag tog ett mindre mellanmål och vilade i ett litet rum som vi delade med Norge, Danmark och Belgien. Efter ännu en timme sköts loppet upp ännu en timme. Jag tog återigen ett litet mellanmål och väntade vidare. Sedan ställdes alla lopp in för hela dagen. Det blev till att äta lunch och sedan tränade jag ett pass på roddmaskin.

Dagen därpå var det bara att göra om samma procedur på morgonen. Denna gång kunde vi ro till start där jag gjorde en full första 1000 meter för att sedan ro lugnt de sista 1000 m in i mål. Jag vann loppet och gick vidare till kvartsfinal. Denna gång gick båten rakt i banan, århandtagen var suveräna och sargen på båten skyddade från stänk av vatten. Vädret var lugnare och banan helt ok. Det var såklart skönt att vinna uppsamlingen men fokus låg redan på att göra mitt allra bästa i kvartsfinalen.

Kvartsfinalen:

Dagen efter uppsamlingen vaknade jag extremt trött vid kl 04.50 på morgonen. I tre dagar på raken hade jag laddat för fullt för att tävla och dessutom hade jag tävlat dagen innan. Vi fick igång mig med lite uppvärmningsövningar och det kändes bättre lagom till loppet. Jag slutade fyra, endast dryga 2,5 sekunder efter Europamästarinnan. Dessvärre gick jag inte vidare till semifinal A/B vilket var helt hjärtkrossande. På grund av försöken på lördagen då stormen ställde till det för många av världens snabbaste roddare blev lottningen väldigt tuff i två av kvartsfinalerna. Det var tydligt när de 3 som var före mig i kvartsfinalen alla gick vidare till A-final sedan. I en av kvartsfinalen gick inte någon roddare till A-final, men så är det i denna typ av utomhussport som ju är känslig för väderfaktorer vilket man måste acceptera. På alla tävlingar jag deltagit i tidigare i år har jag tagit mig till A/B-semifinal och jag är jätteledsen över att det blev på just OS jag inte gjorde det, trots att jag rodde snabbt. Besvikelsen var hemsk att handskas med efter kvartsfinalen, men Petter och jag kom överens om att vi bara skulle fortsätta att arbeta noggrant med att förbereda oss i detalj för de resterande loppen. Här finns en intervju med en något förvirrad mig precis efter loppet på Sveriges Radio.

Semifinal C/D:

Det blev ett tryggt lopp där jag tog mig vidare till C-final.

C-final:

Ett bra lopp tekniskt där jag fick till en bra start och bra första 1000 meter, vilket Petter och jag hade arbetat mycket med. Jag hade inte riktigt det absolut bästa trycket de sista 750 metrarna men känner att jag gjorde det bra. Jag slutade på en 3e plats efter Irländskan Puspure som varit väldigt snabb hela säsongen och var en av medaljkandidaterna samt Litauiskan Saltyte.

Härliga och stöttande människor!

På läktaren hade jag efter varje lopp en fantastisk hejarklack med Britta i spetsen samt mina föräldrar AM och Björn, min tvillingbror Oscar, min moster Tina, mina kusiner Elin och Sigrid, min svägerska Maria, min svåger Nikolaus samt deras vän Marcus. Som representant från Svenska Roddförbundet var Per Lundberg på plats. Som hejarklack tog de sin uppgift på högsta allvar och jag kände deras stöd hela vägen över mållinjen! Tack!!!

Under veckan umgicks jag också med andra roddare vilket blev det naturligt då jag var ensam roddare från Sverige. Petter åkte ofta tidigare till banan och senare hem på grund av de dagliga mötena han skulle delta i och hans andra åtaganden som ledare. Framförallt umgicks jag mycket med det argentinska landslaget i rodd. Som sextonåring var jag utbytesstudent ett år i Argentina och känner därför starka band med dem och dessa roddare var underbara! Dessutom pratade jag mycket med stöttande och hjälpande funktionärer på plats. De var fina människor som arbetade hårt för att vi skulle trivas.

På Arlanda inväntade en välkomstkommitté med bland andra Svenska Roddförbundets generalsekreterare Catharina Bergström. Tack till er härliga välkomstkommitté, det var verkligen värmande att bli bemött så varmt efter många tuffa dagar! Sedan fick vi skjuts ända hem till vårt hus i skogen av våra goda vänner. Väl hemma möttes vi av ett kylskåp fyllt av middags- och frukostmat från våra fantastiska grannar samt blomsterbuketter från vänner! Resan var helt enkelt fin från början till slut!

Jag är verkligen rörd över det engagemang och stöd som jag fått från så oerhört många människor under den här perioden så ett innerligt tack till er alla som hejat på mig! Ni är otroliga! Nu delar vi en OS-dröm tillsammans!!!

Reflektioner så här i efterhand

OS var helt klart en mäktig upplevelse! Den största skillnaden från ett VM tycker jag är att många tävlingar pågår samtidigt. Man träffar helt enkelt olympier från alla möjliga idrotter från världens alla hörn.

Dessutom får rodd mycket större medial uppmärksamhet vid OS än andra stora tävlingar. Samarbetet mellan mig, fotografer, journalister och reportrar fungerade jättebra och det gav mig en massa energi! Bland annat var jag med i inslag i Viasat, Expressen TV och SBS Australia samt en hel del intervjuer i samband med lopp.

Väl hemma är det lätt att vara efterklok, men jag vill ändå nämna några saker som jag tror att vi hade kunnat göra bättre för att optimera prestationen under OS. Något som var tydligt när vi talade med våra konkurrenter var att de hade lagt ned en hel del möda innan OS på att reka platsen för att ha bra förutsättningar när tävlingarna väl började. Exempelvis valde många lag att bo nära banan (bl.a. USA, NOR, CAN, USA och AUS) efter att de långt före OS provat att resa mellan OS-byn och banan och insett hur lång tid det skulle kunna ta. Med facit i hand borde även vi ha valt att bo närmare banan för att få mer tid till återhämtning mellan lopp och träningar samt att slippa en massa tid i buss.

Något Österrike och Australien tog upp var deras iakttagelser om hur snabbt vädret påverkade banan och flera roddare hade med sig två båtar (en större och en mindre) för att säkerställa att de hade rätt material för vädret. Det önskar jag också att jag hade kunnat göra, eller åtminstone haft möjlighet att skicka ned min något större båt som jag brukar välja när jag ror på guppiga vatten (som svenska banor exempelvis). Eftersom att våra interna OS-uttagningar var klara först efter vår sista världscup i Luzern i slutet av maj hade jag inte möjlighet att välja, utan jag fick skicka den båt jag hade på plats i Luzern.

Även om vi inte tidigare varit på plats kunde vi tack vare Petters kontakter med bland andra Gregg Stone (USA) och Srecko Suk (CRO) ta del av mycket av den info som amerikanarna och kroaterna hade och utifrån det tog vi hela tiden så bra beslut vi kunde i varje situation.

Sammanfattning

Besvikelsen över placeringen kommer att ligga kvar länge, men samtidigt är jag nöjd med Petters och min insats. Vi samarbetade bra för att få till förbättringar mellan loppen och prioriterade hela tiden min återhämtning och sömn. Det bidrog till att jag under flera lopp lyckades att hålla bra fart mot världens bästa roddare, även om jag inte fick till det där lilla extra när det behövdes. Det är något jag får ta igen i framtiden. Med ovanstående i tankarna tar vi med oss OS som ett fint minne!

Mitt första OS!

Vi är redo!

Vi är på plats här i Rio och äntligen är det dags för mig att delta i mitt livs första OS! För er som är nyfikna på OS finns här lite info:

Nedan är tiderna för just mina lopp, damernas singelsculler, i svensk tid (med reservation för att jag har sett fel tid eller att det blir ändringar! Mitt tips är att ni tittar en extra gång på World Rowings hemsida för aktuella tider):

Lördag 6/8: Försök kl 14.30 – 15.20.

Söndag 7/8: Uppsamling kl 14 – kl 14.20.

Måndag 8/8: E/F-semifinal kl 13.50 & kl 14.00.

Tisdag 9/8: Kvartsfinal kl 14.10 – kl 14.40.

Onsdag 10/8: C/D-semifinal kl 16.40 & kl 16.50.

Torsdag 11/8: A/B-semifinal kl 14.30 & kl 14.40.

Fredag 12/8: F-final kl 13.40 & E-final kl 14.00.

Lördag 13/8: D-final kl 14.40, C-final kl 15.00, B-final kl 15.20 & A-final kl 15.44.

Som ni ser i programmet pågår rodden mellan den 6e och 13e augusti vilket tyvärr innebär att jag måste avstå från invigningen de 5e augusti. Eftersom att den pågår fram till midnatt skulle det bli ett alltför sent sänggående dagen före mitt första lopp.

Båten är uppackad ur sitt kapell och det var minst sagt härligt att få se henne igen efter att ha varit ifrån henne två månader då hon fraktades hit. Träningen har gått bra och banan är fin. Jag har fått en del frågor om vattnet och att det är smutsigt, men det verkar vara renare än på länge enligt de rapporter vi har fått. Träningen har gått bra och Petter har kunnat vara med ute i en coachbåt ett par tillfällen. Dessvärre får vi ännu inte använda komradio, vilket hade varit bra för att Petter ska kunna coacha på land.

Annars är allt bra här i OS-byn. Vi svenskar håller till i en byggnad tillsammans med bland andra Danmark och Island. Petter och jag delar rum och vi delar lägenhet med gymnasten Emma och hennes tränare Helena. Det är jättekul att få prata gymnastik och lära sig om andra idrotter. Stämningen i den svenska truppen är riktigt bra förresten! Vi äter de flesta måltider i ett gigantiskt tält där det serveras allsidig och varierad mat från alla världens hörn. Den är riktigt bra och utbudet är enormt. Jag har passat på att testa livsmedel och maträtter som jag innan bara läst om. Det är minst sagt en dröm!

Något jag bara måste nämna är den tacksamhet jag känner för den film som jag fick av nära, kära och dessutom självaste Carola! Britta hade, som hon brukar göra inför tävlingar, gett mig en peppfilm. Hon brukar göra riktigt bra musikvideor till mig för att ge mig energi, som ni förstår är hon en helt otrolig vän. Filmen som jag fick inför denna tävling var något mycket mer extra. Istället för att enbart hon var med hade hon satt ihop klipp med fina hälsningar, sång och dans från många av våra nära och kära. En helt otrolig bra, energigivande och välgjord film! Dessutom hade Britta lyckats få med min idol Carola, som även hon sjöng och skickade en hälsning till mig!!! HELT INSANE!!! Tack till Britta, Carola och ALLA er som var med, den värmer!

Tack till alla Er andra som visat mig Ert stöd! Det värmer!

En stund med lugnare vatten, övervakad av Kristusstatyn!

En stund med lugnare vatten, övervakad av Kristusstatyn!

Nu är det dags för lopp och, som vanligt vid tävlingar, loggar jag nu ut från sociala medier!

Vi hörs när jag har kommit hem!

Kramar!