månadsarkiv: mars 2013

Från Helsingfors till Prag

Förra helgen reste Petter och jag till Helsingfors. För ovanlighetens skull flög vi någonstans utan att ha rodd som mål med resan. Det händer faktiskt sällan…inte ens vår bröllopsresa i oktober var helt roddfri då jag ju inledningsvid ställde upp i ett roddlopp (Head f the Charles i Boston) innan vi begav oss vidare in i landet för att bara ägna oss åt varandra. Kom just på att vi även besökte roddmaskins- och årtillverkaren Concept2 senare under resan…

Helsingforshelgen var i alla fall HELT roddfri – vi var därför att se på min favoritmusikal Kristina från Duvemåla som jag fått från Petter i julklapp. Musikalen som handlar om ett gäng svenskar som emigrerade till Nordamerika under 1800-talets mitt. Musikalen bygger på Vilhelm Mobergs utvandrarepos och den är bara sååå bra. Innan jag sysslade med rodd ägnade jag min lediga till åt att läsa Vilhelm Mobergs böcker samt att lyssna på musiken från Krisitna från Duvemåla. Jag har läst böckerna fyra gånger, sett musikeln både i musikalform (Göterborgs Operan) och i konsertform (i Göteborg och i Royal Albert Hall i London) och att nu få se den igen var som en dröm!!! Helgen gav massa energi och den senaste veckans träningspass har jag gått från att lyssna på schlager till att lyssna på Kristina fårn Duvemålamusik.

Foto Charlotte AnderssonNu är vi återigen på resande fot och denna gång är vi på roddträningsläger! För sjunde året på raken kommer jag att fira Påsk här nere vid roddbanan några mil norr om Prag. Det blir nice! Vi har det väldigt kallt, det är under nollan nattetid, men det är ingen is på roddbanan som tur är!

JAG VANN INOMHUSCUPEN!

Vinst!

Vinst!

För femte…eller fjärde…året på raken har jag vunnit den svenska inomhuscupen i roddmaskin! Med andra ord var det jag som samlade på mig flest poäng genom att prestera bra på roddmaskinstävlingar (ju bättre placering – desto högre poäng tilldelas man vid en tävling). Det känns gött!

Tävlingen var i lördags och var en trevlig tillställning. Både Britta och jag deltog i både singel- och dubbellopp! Först gick singelloppen och då tävlar alla deltagare mot varandra. Jag rodde in på tiden 7,01 vilket jag inte kan påstå mig vara nöjd med. Med tanke på att vi fem dagar tidigare kommit hem från vårt träningsläger i Portugal och att jag av den anledningen var trött i kroppen får jag ändå vara nöjd! Att stå högst på en prispall är inte illa det heller!

Två timmar efter singelloppen rodde Britta och jag dubbel och vi vann! Sträckan var 1000m istället för den vanliga olympiska distansen på 20000m. Vi rodde in på tiden 3,23 vilket vi båda är nöjda med. Vi höll riktigt hög takt och jag kände vid 300m kvar en riktigt stor  syrebrist – jag hade svårt att hinna andas! Det är riktigt sällan jag upplever att jag inte kan andas tillräckligt. Det är riktigt otäckt!

Vi var många från vår förening som ställde upp på tävlingen! Det var jätteroligt och jag måste bara säga att jag älskar den sammanhållningen som finns inom Norrtälje Roddförening. Alla hejar och stöttar varandra!

Goa gänget!

Goa gänget!

Vår föreningskompis Charlotte (som jag rodde besättning med i somras på bland annat EM) var också på plats. Hon tävlade inte då hon och Daniel ganska snart ska få barn. Det var fantastiskt kul att träffa dem igen!!!

Mitt livs kärlek

Tillbaka till vintern och Norrtälje igen!

Lägret var helt suveränt och blir ett av de bästa och roligaste träningsläger jag någonsin varit på! För två år sedan var Petter, uppsalaroddaren Mathias Maier och jag i Pocinho i Portugal och även det lägret var helt fantastiskt. Summa summarum: att ro i Portugal är kul.

Snart blir det träningsläger igen – för sjunde året på raken ska jag fira Påsk på träningsanläggningen Racice utanför Prag tillsammans med andra landslagsaktiva. Fast först blir det några veckor med träning här hemma på roddmaskinen. Till att börja med blir det roddmaskinstävling redan nu i helgen! Det känns jobbigt att tävla nyss hemkommen från träningsläger. Jag är urlakad på energi och kroppen vill bara sova, men jag ska göra så gott jag kan.

Samma dag som vi kom hem fick jag en text publicerad i Göteborgs Posten. Under namnsidorna längst bak i del 1 av tidningen publiceras ibland texter som går under temat Mitt livs kärlek. Jag såg detta för ganska längesedan och har länge tänkt skriva ihop något om kärleken som jag känner till Petter. Vår kärlekshistoria är ganska rolig och jag tyckte det vore kul att dela med mig av den. Jag skickade in en text och fick direkt svar att de ville publicera den! Tänkte även dela med den till er här, det är trots allt tack vare min dunderförälskelse i Petter som jag började satsa i rodd. Jag hade säkerligen rott någon gång då och då utan den, men att underkasta sig ca 850 träningstimmar per år kräver till en början en rejäl morot…vilket mötena med Petter garanterat var.

Fotograf Hanna Eriksson

Petter och jag

Mitt livs kärlek
Första gången jag såg Petter gick en stark rysning genom kroppen och jag minns att jag tänkte ”rodna inte”, men förgäves. Vi möttes vid Uppsala Akademiska Roddarsällskaps båthus och jag var där för att prova på sporten rodd. Samma vecka hade de uttagningar till den årliga roddtävlingen Uppsala-Lund där åttamansbåtar tävlar mot varandra. Petter skulle vara besättningens tränare vilket var orsaken till att jag ville vara med i båten. Det första momentet i uttagningen var ett test på roddmaskin. Med omsorg valde jag mina snyggaste träningskläder och med nytvättat hår for jag till klubben. Petters närvaro orsakade såpass hög hjärtfrekvens att jag egentligen inte hade behövt värma upp. Med hans coachning rodde jag den bästa tiden av alla damer som ställt upp. En vecka senare var jag uttagen till besättningen! Oviktigt i sammanhanget är att vi vann i Lund, jag ville bara vara nära Petter.
Man ska aldrig ge upp!!!

Man ska aldrig ge upp!!!

Studierna fortsatte och likaså träningen. En dag frågade han om jag ville vara med i en roddmaskinstävling. Jag tackade ja utan att veta var det handlade om. Under tävlingen ångrade jag mig grovt, men jag kom i mål segrande! Han erbjöd sig att bli min tränare och jag hängav mig helt åt sporten. Plötsligt gjorde jag fenomenala tider på roddmaskin, jag lärde mig ro på vatten, hantera en vinglig enmansbåt (singelskuller) och min kropps skepnad ändrade sig. På hösten deltog jag i SM och ett halvår senare fick jag ro i landslagsdräkt. Vår relation utvecklades och vi blev ett tight team. Tillsammans reste vi på landslagsläger och tävlingar i hela världen och vi umgicks ofta på hemmaplan. Att vara hans vän var givande och jag njöt av att vara i hans närhet, men mina känslor för honom svalnade inte. Jag var inte olyckligt kär, jag var lycklig och kär, men utan respons.

Plötsligt kom dagen som jag väntat på. Fyra år efter att vi setts första gången och otaliga timmar tillsammans uppfylldes min önskan. Han berättade att han ville vara med mig. En varm stråle gick genom hela min kropp och för mig fanns inte en tvekan, om det var något jag visste var det att jag ville vara med honom. Första tiden som par satte vi upp regler för att kunna fokusera på träningen, bland annat införde vi regeln ”Inga kyssar i gymmet”. Det har gått jättebra! Jag är svensk mästare, starkare och snabbare än aldrig förr och dessutom lyckligt och öppet förälskad i min tränare, som jag numera även kan titulera min make!

Lägret fortsätter

 

Bästa gänget!!!

Bästa gänget!!!

Vårt träningsläger här i Montemor o Velho fortsätter. Det är fantastiskt att kunna fokusera helt på träningen! Tänk att många av de jag möter ute på tävlingar har en sådan här vardag, det känns lite orättvist! Samtidigt är det bra att ha andra saker att göra, speciellt när träningen känns mindre intressant.

Vårt gäng här nere är helt makalöst och vi skrattar en hel del! Trots att vi är ganska trötta och slitna vid detta laget har vi ändå riktigt roligt!! Täningen går riktigt bra, även om det känns lite skakigt att ro efter vinteruppehållet.
Utflykt i Coimbra

Utflykt i Coimbra

Vi har även hunnit med några utflykter. En dag var vi uppe på ett fort som ligger här mitt i byn, det byggdes redan år 600 och är alltså äldre än självaste Portugal.

Vi har även besökt staden Coimbra vars universitet grundades på 1200-talet (mer än 200 år före Uppsala universitet). Som av en slump…eller inte….hittade vi en roddklubb där. Vi var snabba med att införskaffa roddkläder med deras logotype på. Nice!

Suverän rodd

Suverän rodd

Snart har lägret nått sitt slut. På måndag flyger vi hem och sedan dröjer det några veckor innan vi kan ro på vatten igen. Isen ligger tjock hemma på vår fantastiska roddsjö Lommaren. Erfarenheten säger att när man tror att våren är på gång, då kommer det att snöa minst 12 gånger till. Det låter visserligen negativt, men den regeln har många vårar gjort plötsliga snöfall och minusgrader mer uthärdliga. Jag har ju trots allt en roddmaskin hemma i garaget så träning ska jag nog kunna ordna ändå.